Beslutsångest

Ligger nedbäddad i soffan (som jag gjort varje kväll den här veckan) och har beslutsångest. Jag kontaktade mäklaren i går och frågade vad den kommer gå för. Det var som jag trodde, mer än min "ram".

Ena stunden tycker jag att jag är dum i huvudet som inte mejlar den snälla (?) "tanten" på banken och frågar om jag möjligen kan få låna några fler "hundratusingar". Möjligen i utbyte mot att även pantsätta min själ.

Sen precis när jag är på väg att göra det frågar jag mig själv om jag är dum i huvudet. Man ska inte tumma på sina uppsatta ramar på en gång.

Då svarar jag mig själv att jag kan ju alltid fråga det betyder ju inte att jag BEHÖVER göra det även om jag får.

Fast då svarar jag mig själv igen att om jag får så kommer jag ju göra det. Och om jag gör det kastar jag mina marginaler i sjön. Visserligen har jag ganska goda marginaler så det borde gå men det finns ingen garanti. Kanske blir jag bankrutt. Och om jag inte lånar mer pengar och det går så bra som jag hoppas med min försäljning får jag dessutom pengar att göra/köpa roliga grejer för. Vill jag verkligen sumpa det och möjligheten att ha en okej ekonomi för att lägga alla pengar på boende?

Sen säger jag till mig själv att i sammanhanget är ett par hundratusen till INGENTING. Det kan inte påverka månadskostnaden särskilt mycket och då kan jag lika gärna låna dem.

Men då kontrar jag med att säga att om det inte går så bra med min försäljning så kan de där extra hundratusingarna vara skillnad mellan enbart bottenlån och att behöva ta topplån. Och då blir det inte bara lite extra varje månad...

Å andra sidan är priserna på väg upp enligt de som spår och hittar jag inget annat snart måste jag kanske ändå låna mer men då få en sämre lägenhet.

Eller ska jag kanske bara sälja min så jag VET och sen köpa nåt? Fast då kanske jag blir bostadslös eller tvingas köpa en etta i Hallonbergen.

Ska jag kanske bara droppa den här lgh, ha is i magen och förlita mig på att det kommer komma en lgh jag vill ha och som jag har råd med?!

Så snurrar det runt. Jag letar efter off-knappen. (Inte att jag vill ge upp och bo kvar men jag vill bara inte behöva tänka så förbannat mycket. Önskar jag kunde delegera...)