lördag 30 januari 2010

Persienn

Jag älskar persienner - när de funkar som de ska. Då är de geniala.

Jag hatar persienner som ser ut och beter sig så här.




Så bidde den nu när jag skulle sova. Jag har inspekterat ordentligt och den är trasig. På riktigt. Skit. Nu blir det svårt att sova för en massa ljus kommer sippra in (borde kanske "panga" gatlyktorna utanför). Dessutom ska ju jag fotograferingsfixa hela helgen. Har inte tid att rådda med det där. Kan binda upp provisoriskt så den klarar foto (och fixa på riktigt senare) men då kommer jag ju verkligen inte kunna sova tills det är fixat. Dubbelskit. Jag ORKAR inte med sånt där strul nu!

torsdag 28 januari 2010

Obehaglig

Jag tycker att den här bilden är obehaglig som f-n!

måndag 25 januari 2010

Fritt fall

Nu har jag på riktigt kastat mig ut!

Idag kontaktade jag mäklaren som ska få sälja min lgh och informerade om just det. Så han har varit här nu och sprungit runt och antecknat och fått lite papper och vi har skrivit kontrakt. På måndag är planen att fotografen ska komma. Så nu vet ni vad jag gör fram till dess. Måste komma ihåg att jag inte får duscha då så det blir blött och slafsigt i bladrummet, ser inte så trevligt ut på kort.

Jag skriver listor i huvudet på allt jag ska ha gjort (röjt undan, fixat och köpt) tills dess. Listan blir lång. Men idag ska jag bara maskera av efter målningen.

Efter det att fotografen varit här är det fritt fram att börja springa på visningar och verkligen leta ny lgh på allvar (inte bara sitta och spana på Hemnet).

Jag var tvungen att fatta ett nytt beslut när mäklaren var här. Vi hade tidigare pratat om arvodet och då sa han bara 2,75%. Idag kunde jag helt plötsligt välja mellan det och ett fast belopp om 40 000kr upp till 1,7 och sen 10% på överstigande. Jag valde lite raskt det sistnämnda, tänkte att det skulle få honom att anstränga sig och pressa extra upp över 1,7 och blir det det så är det lugna muggen med mig att han får 10% på det som blir över. Då är jag nöjd och glad ändå!

Sen slog det mig att det ju också kan få honom att snarare göra ett dåligt jobb om han liksom bara är nöjd med de 40 så att säga. Satt och räknade lite nu och insåg att lite halvgrovt räknat går gränsen vid 1 450 000kr. För allt under det tjänar han på 40. För allt över så förlorar han på 40 om han inte får upp den över 1,7... Vid 1 750 tjänar han 2 000 på de 40 plus 10 %. Men däremellan (där det är troligast att den hamnar) hade han tjänat mer på varje krona upp så att säga... Fasiken, gjorde kanske fel val. Jag ska aldrig konfronteras med matematiska frågeställningar så där utan betänketid!!!

Men mäklare brukar ju vara ganska pengakåta (jag menar det heter ju inte mäklarbricka för inget) så jag hoppas han kommer anstränga sig att komma över!

Men jag får lite funderingar igen, valde jag rätt mäklare och valde jag rätt betalningsvariant... Men va fan. Gjort är gjort. Nu är det inte så mycket att ångra. Det är ju påskrivet och klart. Det får bära eller brista. Det känns bra i magen (och det är det jag brukar gå på).

Återstår att se hur jag landar!

söndag 24 januari 2010

Alternativt karriärval

Jag har faktiskt varit riktigt företagsam den här helgen.

Jag har målat dörrkarmen (två gånger så nu ska den vara klar om det inte blir nåt strul när jag tar bort maskeringstejpen... det visar sig i morgon). Så nu ska jag inte fixa mer i sovrummet. Struntar i resten av listerna där.

Sen har jag röjt! En hel del. Plockat undan en massa saker och två möbler (som jag kånkade ner i källarförrådet själv!). Kändes konstigt att flyttpacka innan jag varken köpt eller sålt men det har sin förklaring. Banken okejade att jag får köpa först och sälja sen (fast egentligen vill de att man ska göra tvärtom sa bankkontakten men banken inser att det inte alltid är praktiskt görbart ) men banken vill då att jag ska sälja så fort som möjligt efter att jag köpt (och det var ju visserligen min plan men nu känns det extra viktigt för nu har jag lovat). Så jag ska fixa allt med min egen mäklare innan jag ger mig ut på jakt själv. På så sätt är min lgh klar att läggas ut till försäljning i samma stund jag skrivit på ett köpekontrakt. Det innebär i sin tur att min lgh måste fotas nu snart, helst så snart som möjligt så jag kan komma igång och leta lgh också. Det är ju lika viktigt att lgh är stage:ad inför fotograferingen som sen senare inför visning. Därav allt fix.

Jag hade tänkt att jag skulle hinna storstäda också (framförallt tvätta alla fönster) så att det verkligen bara var att ringa mäklaren på måndag men det hann jag inte och så har jag yttepytte lite plock kvar men det är mest sånt som man får ta tag precis innan för jag måste ju kunna leva här under tiden också. Så har jag kvar några rör i badrummet. Men jag får väl ta ett fönster i per kväll och rören så kanske de ändå kan fota i helgen... (måste köpa blommor och sånt "pimp" också). Får väl se vad som blir realistiskt.

Allt det här packandet och plockandet har i alla fall gjort att det verkligen börjar kännas "på riktigt nu". Ångesten har lagt sig lite och förväntansfullhet infunnit sig. Jag kommer säkert pendla mellan dessa två sinnesstämningar ett antal gånger innan allt är klart.

Nu ska jag återkoppla till rubriken på det här inlägget. I allt röjande så snubblade jag över en del fantastiska sångtexter som jag varit med och skrivit... Sista terminen (särskilt sista halvan av sista terminen) innan man tog studenten var det en massa olika jippon och inför dessa skrev vissa klasser en del sånger. Jag gick i en sån klass. Jag kommer inte ihåg om jag var med och skrev på just den här men den symboliserar på nåt sätt hela gymnasietiden. Om jag inte minns fel var det min klass som skrev den (och jag vill då påpeka att jag INTE gick i musikestetklassen vilket möjligen kan förklara att den inte är så särskilt musikalisk).

JAG ÄR EN RIKTIG ESTET (mel. I natt jag drömde)

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut,
jag drömde jag var CP-störd och hade valt natur.
Jag plugga hela dagarna coh surfade på Internet,
men mina märkeskläder sa mig att någonting var snett.
Jag är ingen naturare, jag är en riktig estet och jag färgar
håret när jag vill bara så att ni vet.


Sen drömde jag att jag valt sam det var inte så kul,
dom läste mycket politik ända fram till jul.
Dom trodde dom var roliga men dom var bara pest,
och färgen på mitt hår sa mig att det var en tråkig fest.
Jag är ingen sammare, jag är en riktig estet och jag klär mig
som jag känner för bara så att ni vet.

Jag är ingen naturare och inte vill jag gå sam,
det enda som känns rätt för mig är ett estetiskt program!!!


Den ni! Jag tror jag ska ringa Bagge och co på en gång...

fredag 22 januari 2010

Bättre förr

Kollar på På spåret och försöker bättra på min allmänbildning. Får lära mig att Sveriges mest eftersökta brottsling på 30-talet gick under namnet "Bildsköne Bengtsson" och hans kumpan "Tatuerade Johansson".

Idag heter brottslingarna typ "Tjock-Steffe".

tisdag 19 januari 2010

Piss

Skrev precis ett jätteinlägg om glädjen men kanske mest ångesten (stressen) över att min bankkontakt ringde och berättade att jag får låna pengar.

Men när jag klickade att det skulle publiceras så tyckte det att det var bättre att försvinna (och hamnade inte ens i utkast). Dumma inlägg.

Nu orkar jag inte skriva mer för nu blev jag sur.

Sjätte dagen...

...på mitt nya jobb var jag med om något fantastiskt.

Morgonfika
OCH
Gemensam lunch (alltså med sällskap)
OCH
Eftermiddagsfika

Tidigare har det sett ut så här.

Om det har varit gemensam fika så har det antingen varit morgonfika eller eftermiddagsfika och de dagarna har jag alltid fått luncha själv.

Alternativt

Jag har ätit lunch med någon/några men då har det inte varit nåt gemensamt fika utan kaffe vid datorn.

Varför det har blivit så vet jag inte riktigt, det är inget jag styrt. (Sjunde dagen var det tillbaka till ruta ett, frukostfika men åt lunch själv).

Missförstå mig rätt, det är inte så att jag vill fika bort dagarna. På mitt gamla jobb kunde det bli lite väl mycket fika för samvetet. Jag behöver inte fika så mycket. Men 15 min fm eller em tycker jag i alla fall är nåt slags minimum om man ska få nån relation till kollegorna. Särskilt när jobbet i sig är så ensamt och när man är ny.

I förra veckan gjorde jag också en fantastisk upptäckt! Jag hittade ett bageri/konditori som jag passerar på vägen till jobbet och där man kan få en hyfsad latte och goda frukostmackor. Men skyltfönstret ser ut så här så man får anstränga sig för att inte gå därifrån med en semla istället för en macka.




Men gårdagen hade sitt pris. Idag blev det morgonfika men ensamlunch och nu ska jag kastas till vargarna... Ensam. Ska på mitt första möte. Skulle gått med den person jag ska vik:a för men nu blir det inte så. Jag tycker inte såna saker egentligen är så jobbiga. Men i det här fallet finns det en del omständigheter som gör att det känns lite jobbigt faktiskt. Men vad fan, vi är ju vuxna och vad är det värsta som kan hända, egentligen.

lördag 16 januari 2010

SYTYCD

Jag gillar att titta på dans. För länge sen dansade jag själv, fast jag var aldrig någe bra. Ibland undrar jag om jag skulle vara bättre idag för att jag mognat och inte skulle vara så rädd att göra fel eller se larvigt ut och därför kunna ta ut svängarna mer nu. Men jag är ytterst tveksam till det. Är nog en sån som förstår dans men gör mig bättre som publik än som dansare. Jag tycker att dans är som bäst när den blir en sammanslagning av musik och teater.

Försöker kolla på en del dansprogram som t ex So You Think You Can Dance?

Min favvo i säsong 6 (som visas i Sverige nu) är Jonathan "Legacy" Perez.

Hans dansar eg breakdance. Det är ju en extremt publikfriande dans med många häftiga trix som kräver en extrem fysik. Häftig yta men just väldigt mkt yta så man tröttar ganska snabbt (eller jag tröttnar ganska snabbt), det gör att jag nog har lite förutfattade meningar om killar som är bboys. Som bara det faktum att han kallas "Legacy"... Men den här snubben tar sig.

Här är hans första audition.

Här fick han "dansa för sitt liv" under Las Vegas-veckan för att hålla sig kvar (han var inte tillräckligt bra i de andra dansstilarna).

Här började jag verkligen få upp ögonen och tänka att han har nåt och att det blir intressant att följa. Han är inte bara en cool bboy, han har nåt mer... Det var vid modern dans-utslagningen i Las Vegas.

Här är första framträdandet i själva tävlingen (alla dansare fick börja med att dansa "sin" stil) så de samlade ihop hip hop-killarna (även om Legacy eg är bboy och den ene av de andra två eg är en crumpdansare).

Här är första pardansen i själva tävlingen (samma program som dansen ovan), de hade dragit hip hop som kategori. Jag missade hur själva paren bildades Om det var domarna som matchade ihop dem eller om de fick dra lott. Hur som helst är han och Kathryn en väldigt bra kombo!

Här är andra pardansen (den senaste som visats på tv i Sverige). Modern dans. Riktigt bra. Hon är en kvinna som kämpar mot sin rädsla och han symboliserar rädslan.

Mina favoriter brukar dock tyvärr aldrig vinna, de åker ut nånstans mellan mitten och målsnöret. (Så kanske förstår jag inte dans så bra ändå, haha. Men man äger ju sin egen upplevelse!).

Försiktigt förhoppningsfull

Igår ringde en person från banken mig och ville stämma av några saker. Jag fick inget besked, hon ska återkomma i nästa vecka men det kändes och lät ändå ganska förhoppningsfullt.

Så jag hyser ett litet litet hopp om att det ska gå vägen. Även om jag inte borde ta ut nåt i förskott.

Håll tummarna!

torsdag 14 januari 2010

Svullen läpp

För andra gången på kort tid ser jag ut ungefär så här




Jag är lite av en "torris" och blir, som jag skrivit om tidigare, extra torr i den här vinterkylan. Måste alltså missbruka ngn variant av läppguck för att inte stora flagor ska börja hänga från läpparna (mindre trevligt för omgivningen) eller för att inte få stora onda blödande sprickor i läpparna när jag ler (om jag ler). Har testat de flesta läppguck och får finnar, preciiis vid läppkanten, av alla. Har hittat två som funkar bättre men den som är bäst är slut och svår att hitta så jag kör med den som är näst bäst men när man måste ha på den så ofta som nu får jag finnar av den också. Och dessutom är det såna som kapslar in sig så man får en jätteinfektion och får svullna läppar så man ser ut ungefär som odjuret. (Ofta är det det som avslöjar att finnen är på gång, att man kollar i spegeln och tillbaka på en stirrar odjuret, för det svullna kommer oftast före själva finnen och det är alltid ut mot mungiporna).

Antar att det bara är en tidsfråga innan jag blir så där luden också men då kanske inte finnarna (och/eller ärren) syns så mkt i alla fall.

tisdag 12 januari 2010

Stenen i rullning?

Bankkontakt är min takt
bankkontakt är din takt
och din kontakt är min takt
och min kontakt är din takt
Bankkontakt är vår takt
och vår kontakt är er takt
och samma takt är tretakt
och er kontakt är vår takt

Bankkontakt, bankkontakt, bankkontakt...
av tredje graden...

söndag 10 januari 2010

Kontorslandskap

På mitt nya jobb sitter man i kontorslandskap.

Det kommer ta tid för mig att vänja mig vid det.

Nu var det dessutom ganska många, de flesta, borta. Men det var ändå ganska tjittrigt och tjattrigt. Det finns traktorhörselskydd man kan ta på sig. Men det känns så där. Funderar på att skaffa nån slags musik jag kan lyssna på som stänger ute tjattret men jag har svårt att läsa till musik också, fastnar i musiken då istället. Jag vill helt enkelt ha tyst när jag läser, om det är jobbgrejor jag läser. Men jag får försöka vänja mig.

Det är väl så också att eftersom jag är ny kanske mina sinnen är extra alerta, man vill liksom snappa upp allt. Sen kanske det lägger sig.

En sak som jag hörde i fredags när jag satt och skulle försöka läsa en text på engelska (ännu svårare att läsa "i ljud" än text på svenska) var en man som var lite lätt upprörd över nåt (hade ev bråkat med sin fru på telefonen över vad de skulle äta till middag) och som började parata med en kvinna (som stod och pratade mest hela tiden) och jag missade hur de kom in på det men hon frågade honom hur gammal han var och han bad henne gissa. Hon gissade på 58. Det var fel så han bad henne gissa igen. Då gissade hon på 55. (En annan kvinna hade tidigare den dagen när hon pekade ut honom för mig, han är en av cheferna, med orden "mannen som sitter där med lite längre hår och som är i 45års åldern). Nu var jag helt fast i deras samtal (och jag satt ändå ganska långt därifrån). Då berättade han att han skulle fylla 50 i år och att han tyckte att det var jobbigt(underförstått åldersnojja).

Antar att den inte blev mindre av att den där kvinnan gissade att han var åtta respektive fem år äldre än han faktiskt är!

Men hon måste vara blind och ha väldigt dålig koll, jag hade nog tippat 45-50 kanske. Närmare 50. Och om nån ber en att gissa brukar man ju snarare, om man är osäker, lägga sig lågt än högt. Hade jag varit den där kvinnan hade jag tyckt att det blivit jättejobbigt, jobbigt i vanliga fall och extra jobbigt när han dessutom berättar att han mår lite dåligt över att han ska fylla 50, och försökt rädda situationen så gott det gick men hon verkade inte bry sig det minsta.

Jag fick lite ångest för dem båda. För honom för att han nog fick ännu mer ångest över sin ålder och utseende och för henne för att hon inte hade vett att vara... vettig.

Hur ska jag kunna jobba i sånt?

Lady Chatterleys älskare

Lady Chatterleys älskare - boken - höll på att knäcka mig i min ungdom.

Det var ju en slags klassiker, den handlade om kvinnans sexuella frigörelse och om klasskillnader. När den kom ut förbjöds den i flera länder eller publicerades censurerad. Alltså en bok man verkligen borde läsa tänkte jag. Dessutom var det ju lite tjejporr - eftersom den är väldigt sensuell - och det kunde ju vara rolig läsning tänkte jag och gav mig i kast med den eftersom den ändå stod där i min mammas bokhylla.

På den tiden älskade jag att läsa. Jag läste hela tiden. Jag hade inga problem med att läsa, även tråkiga böcker tog jag mig igenom. Den här boken var dock oläsbar. Jag försökte och försökte och tänkte att härdar jag bara ut kanske jag kommer till sexet nån gång och då kanske den blir intressant. Men den var så urbota tråkig så det bara gick inte. Jag fick ge upp. Jag vet inte hur långt jag hann läsa innan jag gav upp, mindre än en tredjedel tror jag. Det var väldigt irriterande och jag såg det nästan som en prestigeförlust att jag liksom inte klarade av att åtminstone ta mig igenom den, även om jag inte hade gillat den alls. Det var liksom en sån grej jag BORDE ha klarat, att läsa ut en bok.

Men jag gav upp och droppade den.

Den filmatiserats flera gånger. För några år sen kom det en fransk version. Den gick på typ Zita. Filmen är fransk och vann en massa utmärkelser och fick jättebra kritik. Då väcktes minnena av boken till liv. Jag tänkte att jag kanske skulle gå och se den för att liksom kompensera att jag inte lyckades läsa den. Men den klassades som "tidernas mest sensuella film" så jag tänkte att det kanske kändes lite så där att sitta själv bland alla hånglande par och kolla på den.

Men häromdagen när jag stod och kollade bland magasinen i affären så såg jag att med den tidning fick man med just den filmen. Så jag slog till.

Jag kollade på den tidigare i veckan. Lady Chatterlys älskare - filmen.

Är den tråkig? Ja, det är den. Precis som boken. Är den sensuell? Ja, det är den. Tidernas mest sensuella film? Njae, det vet jag inte. Intressant är att de först ganska långt fram kysser varandra (fick mig att tänka på Pretty Woman vilket jag sen tänkte kanske var en antingen konstig eller relevant koppling). Det är också först ganska långt fram som de faktiskt tar av sig kläderna när de har sex, innan är det mer ner med typ gylfen (fast han har nog inte riktigt nån gylf) och upp med kjolen.

Alla blivande fotomodeller (de måste ju kunna uttrycka många olika typer av känslor med små ansiktsrörelser och verkligen ha kontroll på sin mimik) borde se den i utbildningssyfte. Marina Hands som spelar Ladyn, är grym! Det vore riktigt kul att se henne i nåt annat för att se om hon är så duktig, eller om det här var en lyckträff.

Jag insåg när jag kollade på filmen att jag kanske inte är så romantisk som jag trodde (eller inte att jag är romantisk utan snarare att jag skulle vilja vara men inte är och att det bekräftade att jag inte är). I en scen när de de springer runt på en äng i spöregn, endast iförda kängor så satt jag bara och tänkte "Är de fullständigt GALNA, det finns ju FÄSTINGAR där!!!" Tanken på fästingar gav mig en minnesflashback till den scenen i Antichrist och det gjorde att jag fick blodtrycksfall och blev alldeles iskall och lätt illamående.

Det finns inget sensuellt med fästingar. De är bara extremt obehagliga.

Frustrerad

Jag är frustrerad.

Det känns som jag har massor att göra och massa saker att ta tag i och jag kan ändå inte förmå mig riktigt.

Jag borde ha målat listerna redan eller åtminstone ta tag i det idag men orkar inte. Känns så meningslöst att göra det när jag fortfrande inte pratat med banken. Säger banken nej och jag ska bo kvar här kan jag ju ta listerna senare tänker jag. Å andra sidan skulle man ju kunna tänka att listerna ska ju ändå göras även om jag bor kvar och säger banken ja är det ju skönt att ha det gjort, det blir inte så stressigt då. Men så kan jag inte förmå mig att tänka. Alla jag pratat med säger att det inte borde vara nåt problem med banken heller men jag vågar inte ta ut nåt i förskott. Jag är irriterad över att de inte hört av sig än. Fast jag vet att det i princip vara varit helgdagar sen jag mejlade dem men jag börjar känna mig stressad över att lgh-grejen drar ut på tiden.

Idag borde jag jobba hemma drssutom men känner mig så stressad över det jag skrev om ovan att jag inte får ro att sätta mig. Så strular internetuppkopplingen också och det stör mig också.

Plockar lite hemma istället vilket borde göra mig nöjd, för det behövs också, men det är jag inte heller eftersom jag bara tänker att jag borde jobba och så går det runt, runt.

Skit! Allt är bankens fel.

torsdag 7 januari 2010

Sen ankomst

Har man läst mitt förra inlägg så vet man att idag var första dagen på mitt nya jobb.

Vad är det man inte ska göra första dagen på sitt nya jobb (lika illa som om man gör det när man ska på anställningsintervju)?

Svar: Man ska inte komma SENT.

Vad gjorde jag på min första dag?

Svar: Kom sent.

Vad är det jag hatar att vara?

Svar: Försenad.

Till mitt gamla jobb åker jag tunnelbana då går jag åt höger. Idag skulle jag åka buss, som jag gjorde på mitt gam-gamla jobb, då går jag åt vänster. Jag skulle åka en busslinje jag åkt många gånger och som jag vet hur den går och var den stannar. Jag kollade upp igår hur bussarna gick. Jag skulle vara på jobbet kl 9. Bussen gick 08.35 och då skulle jag vara framme 08.48. Eftersom jobbet ligger jättenära hållplatsen var det alltså gott om tid.

I morse gick jag upp, gjorde mig i ordning, åt frukost och allt var lugn och ro. Gick hemifrån ca 08.25 (det tar nog inte tio min att gå till bussen men jag ville inte stressa och det är halt bla bla bla). Då, precis då kom jag på att biljetten på mitt accesskort gått ut och att jag behövde köpa ny. PANIK (för det kan man inte göra på bussen och inte i närheten av hållplatsen heller). Kom på att jag för en gångs skull hade kontanter. LYCKA. Kortvarig. Ny panik. Man kan ju inte betala med kontanter på bussen längre. Vad göra?! Våga förlita sig på att snälla busschauffören faller för stora ledsna fuktiga ögon och ömklig historia om första-dagen-på-nya-jobbet? Nej. Hade det inte funkat hade jag dessutom fått ta mig över 500 m åt galet håll innan jag kom fram till ett ställe där jag kunde ladda kortet. Fattade snabbt beslut om att springa till tunnelbanan, ladda kortet där, hoppas hinna med bussen efter som med tur borde gå inom 10 min och då borde jag ändå med nöd och näppe vara framme vid nio.

Språngmarsch (okej inte älggalopp mer fintripp, det är ju halt) till t-banan, ladda kortet, svära över den förbannade oturen med rödagubben både på vägen dit och tillbaka, springa, springa, springa. Oj hinner nog med bussen som går 35 ändå om jag har tur. SKÖNT! Springa lite till. Framme. Svettig. Pust. Oj där kommer bussen. Hurra jag hann!!! Tar av mig på bussen för att svettas klart innan jag kommer fram till nya jobbet så jag inte kommer in och ser ut som jag var tvungen att stressa för att hinna. Vill åtminstone ge intryck av att vara en person med koll.

Oj nu ropar bussen upp min station. Men det här ser ju inte ut som min station. Men jag har å andra sidan reflekterat över att flera ställen inte riktigt varit sig lika på grund av snön. Då hade jag nog fel på namnet, då heter nog min station det där andra. Då är det nästa. Sitter kvar. Vill inte gå onödigt långt i kylan. Typiskt mig att vara så stressad att jag skulle gå av för tidigt. Det är lugnt. Stanna kvar. Stannar kvar.

Oj nu känner jag VERKLIGEN inte igen mig... Oj, hur åker bussen nu? Lugn, de har nog bara gjort en liten avstickare, snart svänger den tillbaka och kommer ut på rätt hållplats, de kan inte ha tagit bort DEN hållplatsen. Vänta nu... Nu ser jag ju att det är fel väg. Oj, nu ropar de upp hållplatsen som jag vet att nu åker de inte tillbaka, nu är jag i nästa stadsdel. Oj, de har nog DRAGIT OM den förbannade linjen!!! PANIK. Kastar mig på stoppknappen. Måste av, måste byta, måste tillbaka. Hur kommer jag tillbaka om den förbannade linjen inte går där längre?! Kan jag gå, jag kommer gå vilse. HELVETES DJÄVLA FÖRBANNADE PISS!!! Nu är klockan nio och jag har inte tagit med något telefonnummer. Kan inte ringa och förklara. Avvända fina mobilen och försöka ringa växeln? Nej, ger för panikartat intryck.

Kastar mig av bussen. Språngmarsch för att ta mig över till hållplatsen på andra sidan. Försöker förstå busslinjerna. Lyckas inte. Lyckas fatta att en annan buss NOG går förbi där jag ska. TACK OCH LOV, där kommer en sån buss. Frågar om den stannar där jag ska. Chauffören ser ut som om jag frågade om han stannar på Pluto. Sen svarar han ja. Jag är tveksam men har inget att förlora.

Med andan i halsen avvaktar jag nästa hållplats. SKÖNT. Nu är jag på rätt väg. Puh, blir kanske inte så sen. Noterar att det står det andra busslinjenr på busskurerna. Tycker att det är märkligt. Går av vid rätt hållplats ca 09.07. BRA. FRAMME. Vänta nu... hur ska jag gå? Förra gången kom jag med annat färdmedel. Jo, jag ska nog gå här och så så och så och så... och nej... var är jag nu?. Fråga han där? Nej. Tar fram fina mobilen söker på nya arbetet. Hittar adressen. Söker på kartor får fram hur jag ska gå. Känns jättekonstigt och långt... Såååå fel kan jag väl inte vara? (KÖNSORD). Se där, snälla tanten. Fråga. Aha, bara ner och under här? Tackelitack.

Ner. Under. Höger... nej... vänster. Upp. FAN. Samma ställe som jag började på. Ner igen. Går motsatt mot förra gången. Ja men nu börjar det kännas bekant. Ja, nu är det rätt. Ja nu SER jag det. HURRA!!!

Andan i halsen. Ringa på klockan. Säga att hejsan hejsan, jag ska börja hos er idag men är minsann en kvart sen och går det bra att släppa in mig ändå eller har jag fått sparken nu? (Okej sa inte det sista, tänkte). Blev insläppt. Snälla tanterna i receptionen. Jättesnälla. Förstående. Ringde min kontaktperson. Hon kom. Jo-jag-ber-så-hemskt-mycket-om-ursäkt-men-det-var-så-här-att-bla-bla-bla-bla-och-dumma-sl-som-dragit-om-busslinjen-och-sånt-tänker-man-ju-inte-på-att-kolla-när-man-åkt-förr-och-farligt-åka-där-man-åkt-förr-för-då-kollar-man-inte... "Det är ingen fara, jag är bara glad att du kom." Tackelitack.

Kontaktpersonen träffar annan person hon inte sett på länge. De pratar. Den andra personen frågar om jag skrivit på allt eller har möjlighet att dra mig ur. Jag säger att allt är påskrivet. Hon tittar medlidande på mig och säger att jag inte förstår vad jag tagit på mig. Jag ler.

Dagen i övrigt löper ganska smärtfritt.

Hemfärd. Får rätt riktning utpekad för mig och går mot den hållplats jag borde gått av vid i morse innan bussen åkte galet. Ställer mig på motsatt sida. Det är kallt. Tittar på siffrorna på stolpen. Blir fundersam. Busslinjen står inte där. Men den står där mitt emot. Kan väl inte vara så att den inte går den här vägen tillbaka? (Minns att nr stod när jag åkte "rätt väg" med den andra bussen). Sneglar bort åt där bussen i så fall går. Ser bussar gå där. Ser inte nr. Fryser. Ska jag stå kvar? Ska jag gå bort och stå där? DJÄVLA SL! Det enda rätta, det enda som inte blir fel, gå bort till hållplatsen där i så fall den nya dragningen och den gamla möts. Går. Kallt som fan. Jag är nästan naken om benen. Bara strumpbyxor. Tunna strumpyxor. Förbannade fåfänga att inte vilja gå i jeans första dagen fast jag vet att det är en jeansarbetsplats. Var också rädd att framstå som "fienden", ville inte vara för finklädd. Tog en klänning och klädde ner den. Kände mig bekväm faktiskt. Fast nu fryser jag. Det där fettet på låren som alltid stör en annars, varför kan det inte göra nån nytta nu och isolera? Då skulle det ju faktiskt fylla en funktion. FAN. Missar bussen som kom ut där, den gick den GAMLA vägen?!

Kommer fram till hållplatsen. Antarktis. Okej vänta tio minuter. Blir till is. När bussen kommer, tjugo minuter senare, så fundera jag på om jag ska bryta av mig ena benet (inte svårt eftersom det nu är is) så där som man kunde göra med dockben. Ta det i vristen och banka isköttklumpen upptill i huvudet på chauffören. Inser att det nog inte är så trevligt. Inte hans personliga fel. SL:s fel. Avstår. Går på bussen. Stannar och köper choklad.

Kommer hem nästan död. Iszombie. Tittar på SL:s hemsida. Jomenvisst! Det ÄR så djävla puckat att de dragit linjen åt ena hållet dit(utan att flagga upp för det i busskurerna) och andra vägen hem...

Snipp snapp snut så var sagan slut.

P.S.(Sju liter varmt te senare har jag ev tinat upp men mina förfrusna tår kommer jag hugga av med en yxa och skicka med posten till SL, precis lagom när de börjar ruttna).

onsdag 6 januari 2010

Nya jobbet

Imorgon är första dagen på mitt nya jobb. Jag är lite pirrig men inte av nervositet utan för att jag är förväntansfull.

Det ligger en sån potential i "förstadagar", i "förstagångar", kort och gott i "första". Ett tomt blad. Ingen vet vem man är, man har ingen stämpel, det finns inga förväntningar (mer än från chefen som väl hoppas att man inte är en felrekrytering), möjligen förhoppningar (att man ska vara en bra kollega).

Man kan komma i en helt annan stil än sin vanliga och ingen skulle reagera. Man kan ändra sitt sätt och låta andra delar av ens personlighet bli mer framträdande och andra mer tillbakadragna och ingen skulle reagera. (Fast i slutändan är man ju ändå den man är och brukar man inte spela spel och inte vill börja så slutar det nog ändå med att man hamnar ganska nära hur man varit ändå. Jag tänker inte försöka ändra något så, men det är roligt att möjligheten finns. Olika personer tar ju också fram olika sidor hos en och med nya människor vet man ju alltså inte riktigt hur det blir).

Det är en massa nytt, allt är nytt. Jättemånga saker man måste lära sig. Spännande, jag gillar att lära mig nya saker. Det får mig alert, ruskar om mig. Jag kan behöva en omruskning.

Förut när jag börjat på nya jobb har jag ändå varit nervös, för hur kollegorna ska vara, om jag kommer trivas, hitta nån att äta lunch med osv. Av någon konstig anledning är jag inte det nu. Kanske har med ålder och mognad att göra, att man känner större tillit till sin egen kapacitet eller att jag känner att jag fixar att vara ensam också även om det inte är lika kul. Att jag kan fokusera på jobbet. Eller så är det av någon helt annan anledning som jag inte kommer på just nu. Egentligen borde jag vara mer nervös än jag varit förr för den här gången kommer jag till en arbetplats där många nog kan tänkas tycka att jag kommer från "fienden" och att jag kommer behöva försvara det... mig. Jag har också funderat på om jag är en tillräckligt "god" människa för det här jobbet. Det är jag fortfarande inte säker på, antagligen är jag inte det. Men jag är ändå inte nervös.

Nu ska jag snart lägga mig och sova och i morgon ska jag försöka komma ihåg att jag inte ska åka till mitt gamla jobb.

söndag 3 januari 2010

Dubbelnatur

Vid årsskiften är det ju många tidningar (damtidningar kanske främst) som publicerar årshoroskop för det kommande året. Så även i år. Jag brukar läsa dem för skojs skull. Tycker det där med stjärntecken är lite kul men tror väl egentligen inte på det även om det kan vara intressant att se hur mycket som stämmer, kanske inte så mkt dag-för-daghoroskopen utan mer de olika personlighetstyperna. Men det kan ju mycket väl vara så att man liksom ser det man vill se. Att man ser det som stämmer och undermedvetet viftar bort det som inte stämmer...

Men efter att ha läst några fick det mig att tänka på nåt som jag funderar på ibland och det är min dubbelnatur eller vad man nu ska kalla det. Jag menar inte att jag är schizofren eller har multipla personligheter men jag upplever själv att jag har som två ganska starka personligheter med liksom motsatta karaktärsdrag.

För några år sen kom jag på varför. Om man nu väljer att tro på astrologi. Jag har inte fått mitt horoskop så där exakt fastställt av en sån som "kan" sånt men med hjälp av en bok har jag kunnat klura ut att mitt måntecken är lejon. Men mitt huvudtecken, alltså mitt soltecken, är kräfta.

Solen är den viktigaste planeten men näst viktigast är månen och dessutom är månen kräftans planet så den är extra viktig för en kräfta.

Kräftor och lejon är i princip varandras motsatser.
Kräftans element är vatten, lejonets element är eld.
Kräftans kvalitet är kardinal/ledande vilket innebär att de är utåtriktade, lejonets kvalitet är fast vilket innebär att de tenderar att vara rigida (just de två kanske inte är exakt motsatser där skulle motsatsen till rigid istället vara flexibel som är en annan kvalitet).
Kräftans planet är månen (nattens planet), lejonets planet är solen (dagens planet).

Allt det här gör att de personliga egenskaperna mer eller mindre blir motsatser.

Om man inte tittar på horoskop utan den indiska Ayurveda-filosofin, eller vad man nu ska kalla den. Så finns det tre olika kroppstyper (doshor). Alla människor är en mix av de tre men man har i princip alltid en som är dominant. Hela filosofin går ut på att man genom att vara medveten om sin "typ" och att äta på utifrån kroppstypen rätt sätt och rätt saker så håller man sig i balans. Men om man hamnar i obalans så framträder de negativa dragen i doshan. (Det här är ju väldigt förenklat beskrivet). Min mamma var inne på det där ett tag så jag gjorde några tester för skojs skull och de visar i princip alltid att jag nästan har lika mycket Pitta som Vata i mig (den tredje, Kapha, har jag inte så mkt av). Jag har lite mer Pitta men det är inte mycket som skiljer. Just Pitta och Vata framstår dessutom också som motsatser.

Grundenergier Pitta
Pitta-typer bör vara observanta på sin förmåga att ha för många projekt gång samtidigt. Bör därför dämpa sin målinriktade läggning en aning, se till sitt eget bästa och ta det lugnt oftare. Även undvika värme, stark sol samt hög luftfuktighet. Pita styrs främst av tunntarmen samt har subdoshor som styr bl.a. mage, blodkropparna, lever och mjälte, hjärtat, ögonen, huden.

Egenskaper:
Skarpt och strukturerat intellekt, lätt för att utrycka sig, företagsam, stark och orädd, föredrar utmaningar, harmonisk och glad, kärleksfull, tappar humöret under stress, god matsmälning i balans, stark hunger och törst, klarar inte av att hoppa över en måltid, ogillar sol och värme, medelstor kroppsbyggnad.

I obalans:
Irritation, otålighet, kritisk, envishet, dominant, hatisk, temperamentsfulla utbrott, hudutslag, onormal hunger samt törst, översyrad mage, inflammationer, halsbränna, allergier, hudbesvär, tidigt håravfall, tidigt grått hår, dålig syn.

Grundenergier Vata
Vata-typer mår bäst utav regelbundenhet, fasta rutiner (kan gälla måltider och sänggående). Vata styr främst tjocktarmen samt har subdoshor som bl.a. styr hjärna, huvud och bröst, strupe och lungor, nervsystem och cirkulation.

Egenskaper:
Kreativ och fantasifull, snabb i tanken och talet, lätt för att lära men glömmer lika fort. Entusiastisk och livfull, känslig, änglig, arbetar och rör sig snabbt, Har en lätt tunn kroppsbyggnad, oregelbunden matsmältning och hunger, risk för förstoppning, lätt att bli trött. Svårt för blåst och kyla.

I obalans:
Rastlöshet, otålighet, oro, rädsla, lågt självförtroende, trötthet, sömnproblem, frusenhet, spänningsverk, kramper, inflammerade leder, ont i ryggslutet, mensvärk, förstoppning, gaser i magen, torr sträv hud, torr hosta, låg stresstolerans, huvudvärk, hyperaktivitet, underviktig.

(Detta har jag saxat från här där man kan läsa mer om man tycker det är kul).

Oavsett hur man nu ser på det eller vad man väljer att döpa det till så är det som så att jag inte tycker om mig själv när jag är för ledande/dominant/utåtriktad men jag tycker inte heller om mig själv när jag blir för ängslig/orolig/introvert. De kan på nåt sätt också ge näring åt varandra och i värsta fall blir det en dominant ängslig person. Det är inte så bra. Den typen av kombination hos en hund t ex är väldigt farlig.

Men motsatser behöver ju inte vara negativt. För motsatser betyder också att det finns en bra balans mitt i.

Inte helt otippat tycker jag mycket riktigt bäst om mig själv när jag har balans och befinner mig nånstans mitt i.

Ett sätt för mig att uppnå balans är att träna. Oavsett vilken energi jag har för mycket av för tillfället så mattas den ner när jag tränar och jag hittar ett bättre mellanläge.

Varför är det då ändå så svårt att få till det där med regelbunden träning?!

Sammanlagt 2009 hade det "ängsliga" (i brist på bättre namn) övertaget. Blir det obalans 2010 finns det risk att det blir det "dominanta" (återigen i brist på bättre namn).

Min målsättning med 2010 är att jag ska hitta tillbaka till en bra balans (mina bästa år har jag haft bra balans) och att jag ska kunna stanna där och därför måste jag skärpa till mig med träningen 2010 (det behöver inte nödvändigtvis vara träning-träning men motion/rörelse i vart fall) och inte låta det bli så hattigt och ofullständigt som 2009 och därmed basta!

Det är självskärpning som gäller.

lördag 2 januari 2010

Pessimist/Optimist

Pratade med en kompis igår och hon tyckte så här.

I stället för att se det som att 2010 började pissigt och ta det som ett tecken för hur året blir (jag som annars bestämt att 2010 ska bli ett bra år) ska jag se det som att det egentligen var ett tråkigt avslut på 2009. På så sätt ligger 2010 fortfarande "fritt".

Lite mer "ut med det gamla och in med det nya" liksom. (Okej, det låter lite rått i sammanhanget kanske men jag tror alla förstår vad jag menar).

Jag försöker ta till mig det tankesättet!

fredag 1 januari 2010

Liemannen

Gjorde hembesök hos farfar sista dagen på året/nyårsnatten. Jag undrar om de spelade ett parti schack och drack lite whiskey. Farfar hade nog inte uppskattat schackbiten men whiskeyn hade han uppskattat.

Började alltså 2010 med att ta emot dödsbesked. Undrar om det på nåt sätt är ett omen om hur det här året ska bli...