Kontorslandskap

På mitt nya jobb sitter man i kontorslandskap.

Det kommer ta tid för mig att vänja mig vid det.

Nu var det dessutom ganska många, de flesta, borta. Men det var ändå ganska tjittrigt och tjattrigt. Det finns traktorhörselskydd man kan ta på sig. Men det känns så där. Funderar på att skaffa nån slags musik jag kan lyssna på som stänger ute tjattret men jag har svårt att läsa till musik också, fastnar i musiken då istället. Jag vill helt enkelt ha tyst när jag läser, om det är jobbgrejor jag läser. Men jag får försöka vänja mig.

Det är väl så också att eftersom jag är ny kanske mina sinnen är extra alerta, man vill liksom snappa upp allt. Sen kanske det lägger sig.

En sak som jag hörde i fredags när jag satt och skulle försöka läsa en text på engelska (ännu svårare att läsa "i ljud" än text på svenska) var en man som var lite lätt upprörd över nåt (hade ev bråkat med sin fru på telefonen över vad de skulle äta till middag) och som började parata med en kvinna (som stod och pratade mest hela tiden) och jag missade hur de kom in på det men hon frågade honom hur gammal han var och han bad henne gissa. Hon gissade på 58. Det var fel så han bad henne gissa igen. Då gissade hon på 55. (En annan kvinna hade tidigare den dagen när hon pekade ut honom för mig, han är en av cheferna, med orden "mannen som sitter där med lite längre hår och som är i 45års åldern). Nu var jag helt fast i deras samtal (och jag satt ändå ganska långt därifrån). Då berättade han att han skulle fylla 50 i år och att han tyckte att det var jobbigt(underförstått åldersnojja).

Antar att den inte blev mindre av att den där kvinnan gissade att han var åtta respektive fem år äldre än han faktiskt är!

Men hon måste vara blind och ha väldigt dålig koll, jag hade nog tippat 45-50 kanske. Närmare 50. Och om nån ber en att gissa brukar man ju snarare, om man är osäker, lägga sig lågt än högt. Hade jag varit den där kvinnan hade jag tyckt att det blivit jättejobbigt, jobbigt i vanliga fall och extra jobbigt när han dessutom berättar att han mår lite dåligt över att han ska fylla 50, och försökt rädda situationen så gott det gick men hon verkade inte bry sig det minsta.

Jag fick lite ångest för dem båda. För honom för att han nog fick ännu mer ångest över sin ålder och utseende och för henne för att hon inte hade vett att vara... vettig.

Hur ska jag kunna jobba i sånt?