Sjätte dagen...

...på mitt nya jobb var jag med om något fantastiskt.

Morgonfika
OCH
Gemensam lunch (alltså med sällskap)
OCH
Eftermiddagsfika

Tidigare har det sett ut så här.

Om det har varit gemensam fika så har det antingen varit morgonfika eller eftermiddagsfika och de dagarna har jag alltid fått luncha själv.

Alternativt

Jag har ätit lunch med någon/några men då har det inte varit nåt gemensamt fika utan kaffe vid datorn.

Varför det har blivit så vet jag inte riktigt, det är inget jag styrt. (Sjunde dagen var det tillbaka till ruta ett, frukostfika men åt lunch själv).

Missförstå mig rätt, det är inte så att jag vill fika bort dagarna. På mitt gamla jobb kunde det bli lite väl mycket fika för samvetet. Jag behöver inte fika så mycket. Men 15 min fm eller em tycker jag i alla fall är nåt slags minimum om man ska få nån relation till kollegorna. Särskilt när jobbet i sig är så ensamt och när man är ny.

I förra veckan gjorde jag också en fantastisk upptäckt! Jag hittade ett bageri/konditori som jag passerar på vägen till jobbet och där man kan få en hyfsad latte och goda frukostmackor. Men skyltfönstret ser ut så här så man får anstränga sig för att inte gå därifrån med en semla istället för en macka.




Men gårdagen hade sitt pris. Idag blev det morgonfika men ensamlunch och nu ska jag kastas till vargarna... Ensam. Ska på mitt första möte. Skulle gått med den person jag ska vik:a för men nu blir det inte så. Jag tycker inte såna saker egentligen är så jobbiga. Men i det här fallet finns det en del omständigheter som gör att det känns lite jobbigt faktiskt. Men vad fan, vi är ju vuxna och vad är det värsta som kan hända, egentligen.