Syskonpsykologi

Idag hade jag tänkt skriva om hjärnan eftersom jag fått hjärnan på hjärnan den sista tiden men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Idag föll det sig istället så att jag ska skriva om en annan sak som fascinerar mig. Det som kallas syskonpsykologi, det handlar egentligen om platsen i syskonskaran och hur den påverkar ens beteende/personlighet. Jag har för mig att jag läst någonstans att det är en förhållandevis ny insikt för beteendevetare/psykologer och alla såna att platsen i syskonskaran har betydelse. Så klart finns det en massa andra saker som också påverkar, t ex antal år mellan syskonen. Jag är också övertygad om att kön spelar roll om man är i en syskonskara på fler än två men är den enda killen/tjejen så tror jag att det också påverkar, kanske blir man inte lika klämd som mellanbarn om man är ensam tjej än om t ex alla tre barnen är tjejer, då är man ändå unik.

Själv är jag storasyster och av vad jag läst i ämnet (inte jättemycket men lite) så är jag en väldigt typisk storasyster.

Jag sitter ofta i väntrum av olika slag och relativt ofta åker jag tåg. Då brukar man kunna vara omgiven av tidningar som man i vanliga fall inte läser. I en av dem läste jag följande (jag skrev ner det för att jag tyckte det var intressant men jag antecknade inte från vilken tidning, det här var dock ett tag sen, ett år eller mer).

Storasyster - ledaren

Ansvarsfull ledartyp

Tar lätt på sig rollen som "surrogatförälder" för sina yngre syskon. Gifter sig ofta med en lillebror. Har bra självförtroende, är noggrann och beslutsam, praktisk och förnuftsstyrd. Många VD:ar och hälften av USA:s presidenter är äldsta barn.

Positivt

Klarar galant ansvarsfulla uppdrag. En organisatör, koncentrerar sig helst på ett eller ett par intressent, testar inte gärna nya saker, men är bra på att fokusera och bli skicklig på det hon gör.

Negativt

Tar lätt på sig för mycket, löser andras problem, ser till att allt funkar. Det är stressande och studier visar att äldsta barn oftare än andra dör av hjärtbesvär.

Råd

Försök ägna tid åt bara dig själv. Våga lämna över ansvaret till andra, det är inte "farligt" att delegera.

Jag fattade inte om de hade sammanställt informationen från två böcker eller om de stod med som lästips med det var Born to Rebel och The Birth Order Book of Love (den senare verkar galen liksom sidorna man får upp om man googlar på den är man intresserad av att kolla/läsa ännu mer kan man annars bara googla på "plats i syskonskaran").

I en svd-artikel men hittar om man googlar står det bl.a.

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare och diplomerad småbarnspedagog med syskonposition som specialitet.

– Självklart handlar det om generaliseringar, men syskonmönstren stämmer ändå förvånansvärt väl. Ytterst handlar det om att varje barn i en familj använder sig av den mest effektiva strategin för att få så mycket uppmärksamhet och kärlek av föräldrarna som möjligt. För en storasyster är det ingen idé att spela liten och gullig. I de flesta fall får hon mer bekräftelse genom att vara duktig och ansvarstagande.

– Storasyskon är generellt allvarligare och anstränger sig mer för att vara till lags. Småsyskon däremot bejakar livsglädjen och gör vad de själva känner för. De har en friare ställning eftersom de inte är lika bundna till föräldrarna.

Det är det där sista som gör att man som storasyster är så djävla avundsjuk på sina småsyskon.

Men Gunilla Röör har ett bra motto som jag får ta till mig.

"Avundsjuka kommer att drabba er. Det är bara att spotta ut den med tandkrämen om kvällen."