Häromdagen befann jag mig i ett väntrum igen. Jag var väldigt tidig så jag fick plöja i tidningshyllan (jag tyvärr redan har plöjt igenom sen tidigare, nästa gång måste jag komma ihåg att ha med en egen tidning). Läste ett gammalt nr av tidningen Tara som jag nog redan bläddrat i men tidigare har jag missat en artikel som nu drog mina ögon till sig.
Det var en intervju med Per Morberg. När frågorna om honom som kock (i tv-programmet Vad blir det för mat) kom upp så sa han så här:
"Jag kan se honom på tv och bli alldeles förvånad. Vad tänker han nu? Han kör sitt eget race. Han har inte ett dugg med mig att göra. Det är en gubbe som ligger djävligt nära mig, men det är inte jag. Det är Per Morberg som spelar rollen av Per Morberg privat. Det är en väldig skillnad. Det är som tvättreklamen där de drar av den där hinnan. Jag har som en hinna över mig, ett skydd mot världen. Om jag skulle stå och hålla på så där privat, då skulle det bara vara att ringa psykakuten direkt."
Det tyckte jag var intressant. Ett tag lekte jag med tanken att jag här på bloggen skulle kunna spela rollen av mig själv. Pretto det skulle va'!
(Men det blev för jobbigt kom jag fram till och gör sig bättre på tv).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar