lördag 14 november 2009

När Sandra gråter gråter jag

Idag håller jag på och bråkar med Telenors hemsida som inte funkar. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur frustrerad det gör mig men jag ska försöka motstå.

För att ha något tidsfördriv mellan mina frustrerade försök att komma åt webbutiken så knallade jag iväg och hyrde några filmer. Idag är ändå en strålande filmdag så grått och trist som allt är och jag är i stort behov av en lugn sittahemmaochgöraingetdag så det passade väldigt bra.

Jag hyrde tre filmer.

1. Wolverine (missade när den gick på bio)
2. Star Trek (missade när den gick på bio)
3. The Proposal (behövde blanda upp med en ngt romantiskt och en riktigt klassisk chick flick kände jag)

Jag vet att många kräks på chick flicks men jag har bred filmsmak och tycker de fyller sin funktion. Jag brukar dock inte lägga biopengar på dem för jag tycker de nästan gör sig bäst när man sitter uppkrupen hemma i soffan. Den typen av film behöver inte ses på jätteduk med superljud. Idag behövde jag nåt romantiskt lättsmält och då är en klassisk chick flick perfekt. Man vet vad man får. Är de hollywood-filmer vet man dessutom att de trycker på de rätta knapparna. Det finns en skratt- och gråtgaranti. Jag får dessutom lov att erkänna att jag gillar Sandra Bullock. Jag vet att många kräks på henne men jag gillar henne av nån anledning. Jag skrattar när hon skrattar och jag gråter när hon gråter. Precis det man vill få ut av en chick flick. Jag tycker dessutom att hon verkar vara så himla vettig privat, kanske är det därför jag även "köper" hennes filmer.

Läste en intervju med henne för några månader sen och hon var skönt självironisk och pratade fritt om sitt utseende, att hon vet att hon "hamnat i ett fack" skådespelarmässigt men hon verkar inte att några problem med det. Det drar in pengar och så kan hon lägga fokus på sitt privatliv istället för sin karriär typ. Så pratade hon om sitt familjeliv och om barn osv och så sa hon en sak som jag tyckte var så skönt. Visar att hon har rätt prio liksom (vilket det känns som att många skådisar kanske inte har).

"My greatest joy is making our home what it's supposed to be. Being a good wife, a good stepmom, a good current wife to the ex-wife. We're a family."

Hon sa det på rätt sätt, inte på ett självuppoffrande martyraktigt sätt.

Och så är hon gift med Jesse James, bara en sån sak.

Tycker jag att hon är världens bästa skådis? Nej, absolut inte.

Tycker jag att hon verkar vara en cool person? Absolut.

(Nu ska jag bråka lite till med den strulande sidan, kolla på en deffad Hugh och sen hänge mig åt lite sci-finörderi, jag har en härlig kväll framför mig!)

Inga kommentarer: