Önskvärt; kommunikation

Jag önskar att min kropps olika delar och funktioner kunde kommunicera bättre med varandra.

Då kanske den (kroppen som helhet) skulle förstå att det inte är nån bra idé att få mens i samma veva som den är drabbad av kräksjukan.

Att dumpa massa blod (och därför behöva producera nytt) är liksom inte smart när näringsintaget vid samma tidpunkt är ytterst litet. Det fattar man t ex på blodbussarna. Där får man mackor när man lämnar blod (har jag hört, själv är jag nålrädd och därför en dålig människa. Jag har intalat mig själv att om jag haft bra blod, den där gruppen som kan ge till alla el nån väldigt ovanligt grupp, hade jag försökt bearbeta nålrädslan. Men jag har nån väldigt vanlig blodgrupp så jag har lämnat det därhän till bättre människor.) och jag är övertygad om att de inte skulle tappa blod från en kräksjuk.

Om man är riktigt anorektisk får man inte heller mens längre pga näringsbristen har man ju också fått lära sig i skolan och av tv:n.

Jag inser så klart att anorexi och kräksjukan inte kan jämföras och jag menar inte att mensen borde uteblivit helt (även om jag tycker att den är ett smärtsamt gissel) men den kunde väl ha väntat några dagar, tills kroppen repat sig lite.

Nu är det å andra sidan inte så att det inte finns lagrad energi i form av fett på den här kroppen. Men det verkar den inte fatta. Jag nyper lite i depåerna, liksom för att visa blodet var det finns näring att hämta, men blodet verkar redan ha fördummats pga näringsbristen. Det fattar noll.

Nu har jag lyckats byta sängkläder, klorinskura badrummet och duscha (det sistnämnda en riktig fröjd). Hjärtklappningen, kallsvettningarna och skakigheten som följde efter dessa aktiviteter tror jag inte betyder att jag fortfarande är sjuk. Jag tror det är just näringsbristen som spökar.

Så om kroppen skulle kunna ha tänkt sig att skjuta lite på mensen el åtminstone nu då när den inte valde det alternativet, ta och hugga in på lagervarorna så skulle jag bli tacksam! Är det verkligen för mycket begärt, hörru kroppen?