Av fri vilja?

För ett tag sedan såg jag filmen Armadillo (har ni inte sett den så finns den just nu här, se den). Det är en dokumentär om några danska soldater (unga vuxna) i den danska styrkan i Afghanistan.

Den fick mig att börja fundera en massa. Jag drog mig bl a till minnes försvarsmaktens reklamkampanj "Har du det som krävs?". Tyckte mig också minnas artiklar om försvarsmaktens behov av rekrytering. Så jag har googlat runt lite för att se om jag kan stilla mina farhågor.

I den här artikeln från den 17 januari 2011 står det i ingressen "Försvarsmakten har inte lyckats rekrytera så många soldater som planerat. Vid årsskiftet fattades runt 3 000 man i det nya insatsförsvaret. Följden kan bli att yrkessoldaterna tvingas göra utlandstjänst oftare."

Så här står det på försvarsmaktens hemsida om internationella insatser om ändrade principer för bemanning.

Genom att utlandsstyrkan som begrepp avvecklas vid årsskiftet förändras också bemanningsprinciperna för de internationella insatserna. Bemanningen av internationella insatser kommer så långt det är möjligt i framtiden ske med personal som sedan tidigare är anställd i Försvarsmakten. Detta minskar behovet av personal särskilt anställda för internationella insatser. Detta förfaringssätt kommer att tillämpas redan från och med denna rekryteringsperiod.

Jag blir lite förvirrad över om det betyder att de behöver rekrytera soldater till utlandstjänst eller inte.

Jag vill här bara poängtera att det här inte är ett inlägg emot internationella insatser. Det är inte det som det här inlägget handlar om.

Det jag funderar på, och oroas över, är om personer kan bli tvingade att söka den typer av tjänster om det är så att man behöver rekrytera till utlandsinsatserna. Vad får det för konsekvenser? Både för insatsen och för samhället.

Att tvinga någon att utsätta sig för att eventuellt döda och/eller bli dödad. (Eller istället för döda såra).

Hur går det för dem när de kommer hem? Det här är några av rubrikerna nu. Och det här gäller personer som åkt frivilligt.

Några tog livet av sig.
Några blir eremiter.
Flera hamnar i fängelse.
Modern Psykologi nr 1/2011 har en artikel som heter "Efter kriget börjar problemen". Det står bl a att skilsmässor, drogmissbruk och aggressivitet är vad som väntar många.

Man ska inte tro att det här är unika problem för just danska soldater. Det här drabbar dessutom dem som söker sig iväg frivilligt. Så jag menar inte att det här är problem som bara skulle uppstå om man tvingas iväg. Självklart måste man få bättre hjälp vid hemkomsten och självklart bör man få ordentligt med information om dessa risker i samband med att man ansöker även om man åker frivilligt.

Det tillkommer dock ytterligare en dimension kring problematiken om man ska "tvinga" personer att söka den typen av tjänster. Tycker jag.

I den här artikeln från den 8 september 2010 står det dock bl a följande.

Bengt Lyngbäck på Arbetsförmedlingen säger till Aftonbladet att man ännu inte tagit ställning till vad som händer om arbetslösa vägrar söka jobben. Men det är inte aktuellt att arbetslösa ska kunna nekas a-kassa för att de vägrar söka jobb som innebär att man måste bära vapen.

– Så smidiga måste vi kunna vara att vi inte kommer att tvinga någon att bära vapen, säger han till tidningen.

Så min oro kanske är obefogad. Men cynisk som jag är konstaterar jag att det svenska socialförsäkringssystemet inte direkt har gjort sig känt för att vara "smidigt" och att Alliansen hårdfört drivit arbetslinjen. Så det återstår att se hur personalen (om det uppstår behov) till utlandsinsatser ska rekryteras. Frivilligt eller "frivilligt".