Jag har inget emot snö, jag gillar på sätt och vis vintern (om det är snö, sol och lagom kallt). Men när det är för kallt ute, när vinden viner och små vassa "snöflingor" piskar in i ansiktet, när nagelbanden trasar sönder, när kroppen är som fnöske, när håret är torrt och platt (om det inte är elektriskt och står rätt upp), när vägen till tunnelbanan har förvandlats till en hård, knölig och hal glaciär, när temperaturen inomhus sjunker till knappa 19 grader och när man fryser ända in i märgen oavsett hur mycket kläder man har på sig. - Då tycker jag inte om vintern.
Vid dessa tillfällen brukar jag behöva förklara för mig själv varför jag bor kvar i det här köldslagna landet (förutom det uppenbara skälet som familj och vänner utgör).
Jag brukar motivera det med följande:
- det är skönt att bo i en demokrati (även om jag just nu tycker att majoriteten av befolkningen tycker fel)
- det är skönt att bo i ett land med yttrandefrihet (även om jag inte tycker om allt som sägs)
- det är skönt att kunna vandra fritt i naturen och få plocka svamp och bär i skogen oavsett vem som äger den
- det är skönt att bo i ett land som inte har några direkt farligare djur än getingar och huggormar och inga äckligare djur än blodiglar och fästningar
- det är skönt att bo i ett land där det inte finns en massa äckliga, osynliga, parasiter
- det är skönt att bo i ett land där det inte finns en massa skumma sjukdomar som man får av djur eller parasiter (jag väljer här att bortse från diverse larm om fågelinfluensan, galna kosjukan och svininfluensan t.ex.).
Men sen var det nån idiot till människa som inte följde reglerna och därmed såg till att den där dvärgbandmasken verkar ha fått fäste i Sverige.
Det innebär att argument 3, 4, 5 och 6 faller (ja även 3, för vad är poängen med allemansrätten om man inte kan knalla runt i skogen utan att drabbas av hysterisk dvärgbandmasksäggnojja?
Det var bättre förr! Nu kan lika gärna växthuseffekten slå till och ta över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar