När jag var yngre (gymnasieåldern) ville under ett tag på fullaste allvar lära mig Labannotation eller "Labanspråket" som min dåvarande danslärare sa (jag har inte dansat sen gymnasiet så jag har ingen danslärare idag men ordet dåvarande känns ändå som det korrekta trots att det inte finns en nuvarande). Då hade jag kunnat skriva sånt här idag. Det hade varit coolt. Och smalt. Extremt smalt. Därför jag rationaliserade bort det yrkesvalet, kändes som en ganska osäker framtid. Jag tyckte ju till och med skådespelare var för otryggt (trygghet blir viktigt om man var barn till två arbetslösa föräldrar under 90-talskrisen). Som dessutom med största sannolikhet hade inneburit utlandsflytt.
Men egentligen skulle jag fortfarande vilja lära mig Labannotation. Någonting säger mig dock att jag antagligen inte kan läsa det som kvällskurs...
Jag har också velat lära mig teckenspråk (det har jag en kusin som snart är färdig tolk i, trots att ingen i hennes närhet är döv, det tycker jag är så coolt) och stenografi. Jag har nog en konstig hang up på språk som inte är ljudspråk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar