I morgon är det dags. Då börjar jag på mitt nygamla jobb. Eftersom det är en väldigt stor arbetsplats där enheterna har mycket lite med varandra att göra utan mer är som isolerade öar (förutom de enheter man delar fikarum med där kan viss korsbefruktning ske) så är det i princip som att jag börjar på ett nytt jobb kan man säga.
Jag hade inför tillbakagången bett om att få byta enhet. Jag ville till en enhet som jobbar med andra saker. Det fick jag inte. Jag skulle tillbaka till min gamla enhet. Fint så tänkte jag då. Där känner jag ju åtminstone kollegorna, jag kan rutinerna och jag kommer bra överens med chefen.
Fick sedan via en gammal kollega höra att de fått information om att jag inte skulle dit. Den informationen hade jag inte fått så jag vände mig återigen till personalavdelningen. Fick bekräftat att ja det hade visst blivit lite förändringar och jagberomursäktattduintefåttinformationomdet. Jag skulle nu till en enhet som inte är min gamla men som jobbar med samma saker. = Sämsta tänkbara scenario för min del.
Jag känner inte en människa på den enheten. Jag känner ingen som känner en människa på den enheten. (Funderar på vad det i sig kan säga om den enheten, det verkar inte bara vara en isolerad ö bland andra. Det verkar möjligen vara Lost-ön. Frågar mig om jag kommer komma hem i morgon. Frågar mig om chefen är Benjamin Linus eller kanske John Locke. Kanske är det så att när jag öppnar dörren till mitt blivande rum rusar en förvirrad Desmond Hume därifrån och skriker att det är jag som måste fortsätta trycka på knappen. Kanske).
En sak jag faktiskt vet om min nya arbetsplats är att det inte verkar vara nån vidare värst bra chef. Det baserar jag på det faktum att denne chef inte bemödat sig om att på något sätt kontakta mig. Om man blir rekryterad till en tjänst är det inte helt ovanligt att chefen är med på anställningsintervjun. Om det är en stor arbetsplats är det inte säkert men då brukar det vara chefen som ringer sen och som man förhandlar lön med och gör upp med om när man ska börja. Så vanligtvis har man haft någon form av kontakt med chefen innan man börjar. På samma sätt kan man tänka sig att en chef, när det kommer en ny medarbetare, även om det inte är via rekrytering borde ringa och säga hej och kolla när man kommer kanske och lite sånt. Det tycker jag hör till god chefssed. För att inte säga vanligt hyfs!
Jag har om ett par månader arbetat i 10 år utan avbrott. (Då räknar jag bara tiden jag arbetat på "riktigt", med ett "riktigt" jobb som jag är utbildad för). Jag har arbetat på tre arbetsplatser, 4 eller 5 avdelningar (beroende på hur man räknar) och haft 9 (om jag räknat rätt) chefer, hittills.
De fyra sista cheferna har alla varit kvinnor och de är också de som varit mina bästa chefer. (En tidigare var kvinna också och hon är nog å andra sidan den sämsta chefen jag någonsin haft, hittills). Inte för att man kunnat tjafsa runt med dem och fått dem att förstå hur extremt ont mensvärk kan göra utan för att de helt enkelt varit chefer som sett och lyssnat på sin personal och som inom sina befogenheter har gjort det bästa av situationerna. (Därmed inte sagt att de varit fullständigt perfekta men det tror jag inte nån är). De har varit förhållandevis tydliga. Och de har kunnat skilja på sak och person. (Det sistnämnda tycker jag är extremt viktigt för en bra chef).
Men alla mina fd chefer har jag haft nån form av kontakt med innan jag (eller de) börjat.
Den blivande nya chefen har alltså inte gjort något vidare första intryck. Nu är jag av naturen snabb på att döma, men jag är också ganska snabb på att omvärdera (om jag får anledning till det). Jag hoppas att jag efter i morgon kommer att få anledning att omvärdera den nya chefen.
Just nu sitter jag mest och funderar på exakt hur dryg jag ska vara. Det smartaste vore väl eg att bara gå dit, hålla god min och själv försöka göra ett "gott första intryck". Men jag är lite ovillig. Trött på att jag ska släta över andras misstag.
Hur klokt är det att börja stångas med Benjamin Linus? Jag är å andra sidan inte direkt räddhågsen av mig, men jag brukar å andra sidan (igen) vara förhållandevis diplomatisk och konstruktiv så...
Det tål att tänkas på.
(Och vem vet, det kan ju mycket väl ha gjorts en rokad till utan att jag informerats. Kanske ska jag nån helt annanstans i morgon till slut ändå. Eller kanske är det ingen som väntar på mig alls, kanske har jag "hamnat mellan stolarna" och kan smita undan till vilorummet (nej inte vilorummet förresten det är för snuskigt), en skrubb är bättre!, där jag kan sitta och surfa på ippen på dagarna och ändå lyfta lön!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar