Livsfilosofi

Läste häromdagen en intervju med Jenny Östergren (hon som är programledare i 4:ans Nyhetsmorgon och som även är med i På spåret med sin sambo Niklas Strömstedt och han i sin tur är även med i Stjärnorna på slottet. #TV-familjen).

Hon får frågan hur hon hanterar motgångar och svarar då "Jag har lärt mig en generell livsfilosofi och det är att man ska äta elefanten i småbitar."

Jag har funderat lite på den där livsfilosofin (som jag nämnt tidigare samlar jag lite på motton och det är ju nästan same same som livsfilosofier). Jag tänker mig att en livsfilosofi ska man kunna använda i både med- och motgång.

Jag antar att elefanten är objektet som kan bytas ut mot olika saker. Sorg, motgång, glädje, lycka... Jag köper att äta motgång i småbitar men betyder det också att man ska äta även lycka i småbitar?

Funderar på om det är bra eller dåligt. Om det funkade så att lycka är en lagervara så funkar det ju. Om man kan frysa in den och ta fram en liten bit lycka när man känner lite sorg t ex. Men sen tänker jag att är inte lycka är en färskvara? Eller kanske som glass. Har man köpt en glass en solig dag på stan måste man äta upp den där och då för gör man inte det så blir det bara ett kladdigt klet på handen och kläderna och trottoaren. Det går inte att spara den. Om man inte glupskt tuggar i sig lyckan där och då när man upplever den, förfars den inte då?

Och när jag tänker efter så visst kan motgång behöva ätas i småbitar för att man ska ta sig igenom den, men drar man inte ut på det då? Är det inte bättre att glufsa i sig den och ha det över?

Nä, jag måste nog fundera vidare på just den livsfilosofin innan jag anammar den.

Däremot sa Jenny också när hon fick frågan om nyårslöfte "Jag vill förverkliga mer av det jag vill själv och mindre av det andra vill ha. Jag ska lova mig själv att alltid tänka efter före så att det finns tillräckligt med lust i varje ja. Vid minsta olust kommer jag att säga nej."

Det där med tillräckligt med lust i varje ja gillar jag. DET ska jag försöka anamma lite under året och jag har faktiskt redan börjat så smått genom att jag häromdagen tackade nej till en middag med fd kollegor. Jag ville bara träffa ca hälften av dem som skulle närvara och då var det helt enkelt inte tillräckligt lustfyllt. Då var det mer lustfyllt att tillbringa kvällen i mitt eget sällskap. Så rolig är jag.