Det våras för träningen! Eller det ser ljust ut på träningsfronten!
At last. Skulle man kunna säga.
Det har varit trögt en längre period. Försökte med nya tag i höstas men det gick så där. Trivdes inte riktigt på "nya" gymmet. Lite för få och lite fel maskiner och så var en del av dem vända mot speglarna (det där med löpband mot speglarna är ett aber som jag skulle kunna skriva ett eget långt och avigt inlägg om). Segade på ändå. Fick sen den där tvåvirusförkylningen som härjade i höstas och gjorde bl a mig mer än lovligt förkyld och den hängde i i flera veckor så träningen bröt ihop totalt.
Nya tag efter helgerna. Men då var (är) man (jag) ju tvungen att slåss med alla nyårslöftare. Vilket resulterade i att jag lyckades träna en gång. Sen fick jag vända i gymmet två gånger på en vecka pga köerna till maskinerna. Började leta nytt gym trots att jag precis då köpt ett halvårskort på Friskis & Svettis. Hittade ett. Gick och spanade in det utanför. Blev tveksam. Gick därifrån utan att ha gått in. (Fick senare vända andra gången inne på F&S så jag började fundera på lösningar). Gick tillbaka till andra gymmet en vardag. Gick in. Fick massa positiva och "dethärärnogettgymförmig"vibbar. Hux flux köpte jag visst ett årskort. Lite galet. Men jag tänkte att det borde öka mina chanser att faktiskt kunna träna i alla fall. (Jag hade också kunnat vänta till februari-mars när nyårslöftarna ger upp men jag vill ju igång NU. Nu när jag är laddad och taggad). Lite bekymrad var jag dock över att det just den kvällen var fullt (det hade varit folktomt när jag var där och vände) men magkänslan var rätt.
Återvände två dagar senare med träningskläder. Perfekt! Lite folk i gymmet så det var inte obehagligt ödsligt men alla konditionsmaskinerna var lediga. Yay, precis som jag vill ha det (sen fick jag lite sällskap men det fanns hela tiden ett par maskiner lediga).
Gjorde mitt bästa inomhusträningspass på över ett år! Har vetat att det eg handlat mer om mental svaghet än fysisk svaghet hela tiden men den mentala är desto svårare att bemästra. Förr kunde jag stå på löpband och springa en timme utan problem. Senaste året har jag haft svårt att motivera mig att ens stå 15-20 min i sträck. Enstaka gånger har jag fixat en halvtimme. Men nu sprang jag 40 min utan avbrott i min gamla takt! (Och den här gången hade jag mentalt klarat längre men muskler och senor och sånt behövde få vila, vill undvika nybörjarmisstaget att köra på för hårt och skada sig).
Hur lyckades jag då med detta kan man fråga sig. Jag önskar att jag kunde säga att det bara är så att jag efter en kupp plötsligt blivit diktator över mitt eget psyke igen. Att jag åter har tagit kontrollen. Men riktigt så bra är det inte. Svaret är att jag sprang på det som tituleras "flaggskeppet bland löpband" Cybex Legacy 751 T. Eller med andra ord: Jag sprang framför en TV!
Det är faktiskt fullständigt genialt. Det finns inte jättemånga men några kanaler att välja på. Man kan få ljud men jag valde att titta i tysthet och istället ha TRON:Legacy-soundtracket i öronen. Det manar på bra. (Faktum är att om ni hört det måste ni läsa om stycket ovanför igen och höra musiken och matcha "Jag sprang framför en TV!" med "I got in").
Och helt plötsligt gick det ganska lätt att komma i "zonen" (då när man bara maler på och inte tänker så mycket på vad man gör eller vad som händer runt i kring, eller att man är trött). Det är som att sätta ett barn framför Teletubbies (enligt vad jag hört). Fascinerat tittade jag bara på TV monitorn och trampade på. Jag glömde nästan bort att kolla klockan.
Inte störde det att löpbanden är vända mot speglarna heller. Jag är inte så väldigt lång så det enda jag ser över TV monitorn är pannan och håret och "iluftenläget" ögonen. Resten döljs effektivt av den fantastiska gigantiska maskinen.
Jag tittade först på slutet av en repris av Stjärnorna på slottet. Sen tittade jag på Vad blir det för mat?. Det kändes lite märkligt att springa och kolla på ett matprogram men det funkade ändå väldigt bra.
Ännu märkligare var det med reklampauserna när det kom reklam för Pringles. Kunde inte bestämma mig om det kändes ironiskt att titta på chipsreklam när man sprang eller om det kändes fantastiskt. Jag lutar mest åt fantastiskt av två anledningar. Jag skrattar fettcellerna (som jag fått av chipsätandet) rakt upp i fejjan, "moahahahaha kolla nu vad ni får lida bara för att ni faller för sån här reklam"! ELLER. Kanske ännu bättre. Jag tänker att nu kommer jag med gott samvete kunna äta chips i helgen! Fantastiskt oavsett.
Jag hoppas innerligt nu att Legacy + Legacy under den närmsta tiden kommer vända den negativa träningsspiral jag befunnit mig i. I helgen är det jag som ska köpa nya skor och nya träningskläder nämligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar