Jag jobbar min första vecka på helt egna ben el vad man ska säga. Jobbade ju tidigare 50/50 och då när jag var på det nya jobbet, det på organisationen, var även den person jag numer ersatt där 50%. Men nu är jag alltså själv.
Redan dag två blev jag uppringd av radiojournalist nr 1. Detta resulterade i att jag på morgonen dag tre genomförde mitt livs första intervju. Den genomfördes över telefon. Den har inte sänts än.
Direkt när jag kom ut från rummet jag suttit i under intervjun kom en av organisationens pressmänniskor fram till mig och sa att en annan journalist sökt mig. Angående en annan fråga. Radiojournalist nr 2.
Idag, på förmiddagen dag fyra, genomförde jag mitt livs andra radiointervju. Som gick till ungefär på samma sätt. Den har inte heller sänts än.
Nästan allt mitt arbete hittills på organisationen har varit fokuserat på ett ämnesområde. En fråga. Hade jag haft tur hade ju frågorna gällt detta, eftersom jag är inläst på det och faktiskt skulle kunna ge lite vettiga svar och inte sitta och kippa med munnen som en guldfisk så fort jag får följdfrågor som går aningens utanför det jag hade läst in mig på.
Det handlar inte om att jag inte förstår området och problemet som de olika radiojournalisterna pratat om mig (typ tre olika områden eftersom nr 2 hade två frågeställningar). Det handlar om att jag ska svara för organisationen. Vad organisationen tycker och tänker om det här. Det har jag ju inte den blekaste om, jag kan ju kanske göra ganska kvalificerade gissningar men vill ju ogärna sitta där i radio och gissa. Det kan ju bli väldigt fel... Så jag har panikinläst mig på VAD organisationen tycker, lite översiktligt. Jag har inte hunnit fördjupa mig. Men då har jag ju lärt mig nu då att då kommer alltid följdfrågor om VARFÖR organisationen tycker så (trots att de sagt att de bara vill ha ett uttalande eller "statement")... Ehh, eehh, öööh... Därför... DÄRFÖR att vi bara gör det! (Hade jag lust att svara flera gånger men gjorde inte).
Det är svårt att bli intervjuad har jag insett, även (som nu i mitt fall) när journalisterna är vänligt inställda till dig. För de har ju ändå en agenda, nåt de vill få fram. Jag hade fått tips från såna som ska stödja mig med sånt innan. Det mesta kändes som att det var självklarheter. Men ack så lätt dessa självklarheter far iväg nånstans och gömmer sig när man väl sitter där. Den grundläggande inställningen om att vilja vara hjälpsam och vara till lags och artigt svara på tilltal den är svår att koppla bort. Och börjar man hamna fel går det snabbt utför. Särskilt när man känner att man inte riktigt har så bra koll som man borde.
Mitt eget betyg på mina insatser är
Intervju 1
Förintervju (dvs innan de spelar in när de kollar vad man ska säga), 3-.
Intervju, 2 (med beaktande av att det var min första och att jag i alla fall inte sa nåt dumt, nåt fel utan rätt saker fast på ett lite otydligt och ostrukturerat sätt möjligen 2+).
Intervju 2
Intervju 1, -5. (Riktigt illa. Ämnet hade en vinkling som jag inte var förberedd på och dessutom på ett väldigt svårt område så jag var dels oförberedd och därmed oinläst och dels svamlade jag på ett tag innan vi kom fram till att jag behövde få kolla upp några saker och återkomma. Om hon ville kunde hon klippa ihop ett väldigt konstigt inslag om det där... HU!!! Om man bara lyssnar oklippt så säger jag egentligen inget dumt eller fel men jag framstår som extremt osäker och okunnig. Jag hade dock vett att börja dra öronen åt mig och inse att det var minerat område och därmed också uttala mig så osäkert och försiktigt jag gjorde).
Förintervju, 4- (om man beaktar det svåra området. Djävlar vad jag var skärpt och på. Pang.)
Intervju, 3 + (sämre än förintervjun men ändå tycker jag att jag fick fram organisationens åsikter i detta komplexa och känsliga område på ett bra sätt).
Hur det blir i klippt version har jag ingen aning om däremot. Intervju 1 var inte ens säkert att jag skulle komma med, blir det nåt blir det nåt litet (hoppas hon valde det bästa) och ev kommer jag bara bli "citerad". Haha, det är inte illa att bli citerad. Intervju 2 blir säkert mer men den kommer vara svårare att följa upp.
Nu är det tänkt att de som ska stödja mig med sånt här ska lyssna på inslagen och ge feedback. Jobbigt. Nyttigt. Jag vet inte om jag själv kommer våga lyssna. Det vore ju lärorikt säkert. Men jag kommer antagligen inte ens höra vad jag säger utan bara fokusera på - och störa mig på - min röst (jag har ingen radioröst).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar