Upptäckt

Jag har ganska (relativt) nyligen gjort en ny upptäckt om mig själv. Jag har en halvseriös släng av en specifik form av kenofobi (hittat ordet via fobiklinken.se undrar för övrigt om de är de som själva hittat på namnen på alla fobier, och noterar att alla fobier tycks botas med samma behandling. Kanske sant men då hade det ju varit lättare att bara skriva ut det så istället för att skriva varenda fobi och sen när man klickar på den länken skriva att den botas med NLP behandling).

Min specifika form av kenofobi yttrar sig i att jag inte tycker om att gå på handikapptoaletten på jobbet (vi har inga handikappade på mitt våningsplan så jag har inte tjyvat mig in på den). Den är för stor och kal. Det känns som att sitta och uträtta sina privata behov i en balsal och eventuella ljud studsar fram och tillbaka mellan de kala kakelväggarna.

Plums Plums Plums Plums Plums

Jag känner mig exponerad och otrygg. Det känns som att det är större sannolikhet att någon kommer slita upp den dörren än en dörr till en av de "vanliga" toaletterna.

Hemma hos folk tycker jag jättemycket om stora toaletter. Drömmer om att bli rik, bygga hus och ha en jättestor toalett. (Nästan som ett eget spa). Men på stora hemmatoaletter är toaletterna ofta ändå lite mer "skyddat" placerade. Det finns duschar och/eller badkar, blommor, handdukar, mattor och diverse "fluff" (som Simon och Tomas skulle sagt). Det är med andra ord mer ombonat och ljuddämpat.

På handikapptoaletter är ju själva poängen att det ska gå lätt att komma intill med rullstol. Då behövs stora, fria ytor. På jobbet är det inte heller nåt fluff. Det är en toastol. Ett handfat (sju mil från toastolen ungefär), en sopkorg i plåt, en handdukshållare i plåt, en tvålmojjäng i plåt.

Nä tack. Då föredrar jag de små toaletterna som mer är som små trygga (fast fluffria) garderober. Har hellre en lätt klaustrofobisk känsla på en toalett än en känsla av att sitta på ett torg. De små toaletterna påminner särskilt mycket om garderober om man sitter stilla länge för då släcks ljuset och det blir kolsvart tills man börjar sprattla som en sprattelgubbe för då kommer det tillbaka (ljuset styrs av rörelsesensorer).

På dem känner jag mig trygg. (Så trygg man nu kan känna sig på en typ halvoffentlig toalett).