lördag 26 juni 2010

Människobeblandning

I veckan var jag på kurs i att mingla. På en timme skulle jag lära mig denna "konstform". Anledning? Jag ska snart åka till det där stället på Gotland där alla politiker (och alla som vill påverka dem samt alla journalister) åker en vecka varje år (ja, jag vet vad den heter men vill inte skriva ut det här). Jag är en av dem som ska påverka, eller det är i alla fall planen. I år är den där veckan större än nånsin (fick jag lära mig på kursen) pga att det är valår och att det är så jämnt mellan blocken. Kursen hölls av en person anställd på en stor och känd PR-byrå (vars namn jag inte heller kommer skriva ut) som stället jag arbetar på har nåt slags kontrakt med.

Den där veckan är det tydligen speciella regler som gäller. För att allt är lite mer avspänt (eller mycket mer avspänt) än vanligt. (Det fick jag också lära mig på kursen).

Enligt Wikipedia betyder Mingel: "Mingla är att där människor träffas blanda sig med de närvarande, för att under småprat bekanta sig med dem.

Ordet är ett lån från engelskan där mingle betyder 'blanda sig' eller 'umgås med'."

Ett par dagar innan kursen hade jag läst i en tidning att den yrkesgrupp jag tillhör är väldigt dåliga på att mingla men att just "vi" borde ha stor nytta av att kunna bygga nätverk (som tydligen att mingla går ut på). Svenskar generellt är dåliga på att mingla därför att vi anser det ytligt att småprata med främlingar (enligt den artikeln).

Vad fick jag då lära mig? Inget. (I princip).

Jag hade fruktat att det skulle vara övervakat "fejkmingel" på kursen. Det var det inte. Men samtidigt som det var det jag fruktade så var det det jag hade behövt. Nu var det mer som ett teoripass med en timmes powerpointvisning.

Jag har behövt mingla förr. Och gjort det med blandat resultat. Jag är egentligen ganska social och den typen av människa som jag tror andra tror är bra på att mingla. Men det är väldigt mycket min dagsform som avgör. Och det är stor skillnad på att mingla privat och på att "behöva" mingla i jobbet. Teorin tror jag att jag kan. Men det är många dubbla budskap och svårt att veta hur man ska göra mer i praktiken.

Jag tycker att man hela tiden får tips som är motsatta typ:

"Man kan aldrig känna för många människor", "sätt upp individuella mål för hur många människor du ska ha bytt visitkort med, typ kanske tio", "räkna med att du måste prata med flera personer för att hitta en intressant". Alla dessa tycker jag går emot rådet "man ska inte mingla bara för minglandets skull" och "hitta några viktiga nyckelpersoner som du ska mingla med" och "var dig själv, ha kul". Dessutom ska man hinna både knyta nya kontakter och underhålla de man redan har. Man ska utöver det vara mycket noga med att följa upp de kontakter man knyter med att boka in ett möte när man kommer hem (jag hinner ju inte ens boka in möten med de jag borde nu! Men uppföljning är tydligen A och O, där fick jag handfasta tips för den som är intresserad). Jag ska prata mycket och väcka intresse för dem jag representerar men jag ska också lyssna mycket på vad den jag minglar med säger. Sen ska man också vara aktiv och se till att andra presenterar mig för andra och också vara duktig och presentera andra själv.

Jag hade tidigare fått höra att jag skulle göra följande:
1. gör en lista/kartläggning över de personer jag vill/borde träffa
2. plugga in deras namn och utseenden
3. sprid informationen till mina kollegor så att de sen när de rör sig runt på den där veckan kan skicka ett sms till mig om de ser någon på min lista nånstans så att jag kan rusa dit och börja mingla

Jag hade sagt att jag vägrade. Att jag åker dit, gör det jag ska och tar det som det kommer.

På kursen fick jag höra igen att det är fel taktik. Den första 1,2, 3-grejen är rätt... Suck. Jag ska dessutom plugga på en massa om de olika representanterna och seminarierna och aktuella frågorna. Jag ska styrka runt som en piraya i området (det är viktigt att röra sig runt runt) redo att kasta mig på folk. Jag ska våga avbryta tråkiga/inte givande samtal. (Det är sånt jag hade velat lära mig hur man gör! Och också hur man "bryter sig in" i ett existerande mingel mellan några där man vill prata med den ena eller alla. Det är ju sånt som är svårt och kräver finess och övning). Men nyckelordet där verkar vara "våga". Och att även proffsminglare har dåliga dagar när de inte är på humör eller inte orkar men att de då bara biter ihop och gör det. Och att folk oftast är trevliga och inte tar illa vid sig, att alla där (korrigering: de flesta där) vet spelreglerna.

(Jag tror fortfarande jag kommer vägra).

Lite övriga tips jag fick:
- ha paraply, vatten, bekväma skor och regnjacka med dig
- du kan aldrig ta med dig för många visitkort
- våga föreslå möten
- ha som mål att hälsa på alla på en tillställning (verkar ju helt sjukt beroende på antal personer)
- var inte överklädd
- tänk på att du ska kunna hålla både mat, dryck och byta visitkort (med andra ord, ät inte)
- var klar över ditt budskap (ha en klatschig inledning på ca 2 minuter förberedd och använd dig av den, jämt)
- särskilj dig
- hitta personer som du tror kan bli nyckelpersoner i framtiden, tänk långsiktigt i ditt nätverksbyggande
- efter att du fått ett visitkort (när du kommer hem eller är lite för dig själv) skriv ner några rader om första intrycket av personen på kortet så att du kommer ihåg personen sen (kan vara svårt annars om man minglat mycket)

Alla de här "måstena" kring minglande gör att jag om jag från början tyckte att det kändes 35 procent kul nu enbart tycker att det känns 5 procent kul. Men jag går tillbaka till artikeln som handlade om hur dålig min yrkesgrupp är på att mingla. Hon som har skrivit den skriver: "När man pratar om att nätverka och mingla så låter det ofta som en hemläxa- något som är lite jobbigt men bra för framtiden. [---] Själv har jag intagit en mer avslappnad inställning. Jag tror inte att man behöver kolla upp en person för att kunna ha ett givande samtal med densamma och att samla visitkort utan att sedan kunna använda dem verkar bara onödigt. Det enda tips jag kan ge är helt enkelt att våga nätverka och ha inställningen att det är roligt! Det är kul att prata med en ny person och har man bara ett genuint intresse så brukar samtalet flyta på bra. Har man själv inte någonting vettigt att säga så brukar personen man samtalar med ha det, och den egna insatsen kan begränsas till att ställa frågor. Ingen är ju född till mingelproffs utan det enda som gäller är att träna och återigen träna."

Det är nog det rådet jag kommer följa. Ha en något mer avslappnad inställning, i vart fall en mindre aggressiv mingelattityd. Försöka våga prata runt lite i allmänhet bara. Hittar man nån som är viktigt och intressant på köpet gör man det. Om inte så får man se det som att man i alla fall tränat så att den dagen man stöter på en "viktig person" i nåt yrkesmingel så kommer man bättre kunna hantera den situationen. Ett par dagars mingelträningsläger. Det är nog långsiktigt bättre.

Inga kommentarer: