Livsfilosofi

Läste häromdagen en intervju med Jenny Östergren (hon som är programledare i 4:ans Nyhetsmorgon och som även är med i På spåret med sin sambo Niklas Strömstedt och han i sin tur är även med i Stjärnorna på slottet. #TV-familjen).

Hon får frågan hur hon hanterar motgångar och svarar då "Jag har lärt mig en generell livsfilosofi och det är att man ska äta elefanten i småbitar."

Jag har funderat lite på den där livsfilosofin (som jag nämnt tidigare samlar jag lite på motton och det är ju nästan same same som livsfilosofier). Jag tänker mig att en livsfilosofi ska man kunna använda i både med- och motgång.

Jag antar att elefanten är objektet som kan bytas ut mot olika saker. Sorg, motgång, glädje, lycka... Jag köper att äta motgång i småbitar men betyder det också att man ska äta även lycka i småbitar?

Funderar på om det är bra eller dåligt. Om det funkade så att lycka är en lagervara så funkar det ju. Om man kan frysa in den och ta fram en liten bit lycka när man känner lite sorg t ex. Men sen tänker jag att är inte lycka är en färskvara? Eller kanske som glass. Har man köpt en glass en solig dag på stan måste man äta upp den där och då för gör man inte det så blir det bara ett kladdigt klet på handen och kläderna och trottoaren. Det går inte att spara den. Om man inte glupskt tuggar i sig lyckan där och då när man upplever den, förfars den inte då?

Och när jag tänker efter så visst kan motgång behöva ätas i småbitar för att man ska ta sig igenom den, men drar man inte ut på det då? Är det inte bättre att glufsa i sig den och ha det över?

Nä, jag måste nog fundera vidare på just den livsfilosofin innan jag anammar den.

Däremot sa Jenny också när hon fick frågan om nyårslöfte "Jag vill förverkliga mer av det jag vill själv och mindre av det andra vill ha. Jag ska lova mig själv att alltid tänka efter före så att det finns tillräckligt med lust i varje ja. Vid minsta olust kommer jag att säga nej."

Det där med tillräckligt med lust i varje ja gillar jag. DET ska jag försöka anamma lite under året och jag har faktiskt redan börjat så smått genom att jag häromdagen tackade nej till en middag med fd kollegor. Jag ville bara träffa ca hälften av dem som skulle närvara och då var det helt enkelt inte tillräckligt lustfyllt. Då var det mer lustfyllt att tillbringa kvällen i mitt eget sällskap. Så rolig är jag.

Kommande veckas motto

Söker styrka och visdom hos den visaste av dem alla.

"Fear is the path to the dark side. (Fear leads to anger. Anger leads to hate. Hate leads to suffering.)"

Jag vill inte att Yoda ska titta på mig och säga "I sense much fear in you."

Jag har en kompis som en gång när jag bad henne beskriva mig (jag höll på och putsade på min CV) beskrev mig som modig.

Jag tänker inte låta rädslan för att göra fel ta över.

Syskonpsykologi

Idag hade jag tänkt skriva om hjärnan eftersom jag fått hjärnan på hjärnan den sista tiden men det blir inte alltid som man tänkt sig.

Idag föll det sig istället så att jag ska skriva om en annan sak som fascinerar mig. Det som kallas syskonpsykologi, det handlar egentligen om platsen i syskonskaran och hur den påverkar ens beteende/personlighet. Jag har för mig att jag läst någonstans att det är en förhållandevis ny insikt för beteendevetare/psykologer och alla såna att platsen i syskonskaran har betydelse. Så klart finns det en massa andra saker som också påverkar, t ex antal år mellan syskonen. Jag är också övertygad om att kön spelar roll om man är i en syskonskara på fler än två men är den enda killen/tjejen så tror jag att det också påverkar, kanske blir man inte lika klämd som mellanbarn om man är ensam tjej än om t ex alla tre barnen är tjejer, då är man ändå unik.

Själv är jag storasyster och av vad jag läst i ämnet (inte jättemycket men lite) så är jag en väldigt typisk storasyster.

Jag sitter ofta i väntrum av olika slag och relativt ofta åker jag tåg. Då brukar man kunna vara omgiven av tidningar som man i vanliga fall inte läser. I en av dem läste jag följande (jag skrev ner det för att jag tyckte det var intressant men jag antecknade inte från vilken tidning, det här var dock ett tag sen, ett år eller mer).

Storasyster - ledaren

Ansvarsfull ledartyp

Tar lätt på sig rollen som "surrogatförälder" för sina yngre syskon. Gifter sig ofta med en lillebror. Har bra självförtroende, är noggrann och beslutsam, praktisk och förnuftsstyrd. Många VD:ar och hälften av USA:s presidenter är äldsta barn.

Positivt

Klarar galant ansvarsfulla uppdrag. En organisatör, koncentrerar sig helst på ett eller ett par intressent, testar inte gärna nya saker, men är bra på att fokusera och bli skicklig på det hon gör.

Negativt

Tar lätt på sig för mycket, löser andras problem, ser till att allt funkar. Det är stressande och studier visar att äldsta barn oftare än andra dör av hjärtbesvär.

Råd

Försök ägna tid åt bara dig själv. Våga lämna över ansvaret till andra, det är inte "farligt" att delegera.

Jag fattade inte om de hade sammanställt informationen från två böcker eller om de stod med som lästips med det var Born to Rebel och The Birth Order Book of Love (den senare verkar galen liksom sidorna man får upp om man googlar på den är man intresserad av att kolla/läsa ännu mer kan man annars bara googla på "plats i syskonskaran").

I en svd-artikel men hittar om man googlar står det bl.a.

Elisabeth Schönbeck, beteendevetare och diplomerad småbarnspedagog med syskonposition som specialitet.

– Självklart handlar det om generaliseringar, men syskonmönstren stämmer ändå förvånansvärt väl. Ytterst handlar det om att varje barn i en familj använder sig av den mest effektiva strategin för att få så mycket uppmärksamhet och kärlek av föräldrarna som möjligt. För en storasyster är det ingen idé att spela liten och gullig. I de flesta fall får hon mer bekräftelse genom att vara duktig och ansvarstagande.

– Storasyskon är generellt allvarligare och anstränger sig mer för att vara till lags. Småsyskon däremot bejakar livsglädjen och gör vad de själva känner för. De har en friare ställning eftersom de inte är lika bundna till föräldrarna.

Det är det där sista som gör att man som storasyster är så djävla avundsjuk på sina småsyskon.

Men Gunilla Röör har ett bra motto som jag får ta till mig.

"Avundsjuka kommer att drabba er. Det är bara att spotta ut den med tandkrämen om kvällen."