Tröstlöst?

Idag var jag på två visningar.

Den ena låg lite "fel". Den kommer dock antagligen hamna hyfsat i prisläge. Den hade bra planlösning. Den såg fräsch ut på bilderna och även om den på sätt och vis var lite småtråkig kändes det på bilderna som att man skulle kunna få den så där hemtrevlig som jag skulle vilja. Kollade och det verkade vara en bra brf. Allt verkade stämma utom läget. Som ändå är viktigt det är ju för läget jag flyttar. Men tänkte lite till och började svänga över åt att det inte var så dumt läge ändå.

Och så var det "drömlägenheten" jag skrivit om tidigare. Perfekta läget. Fräsch, bra planerad. En "minitvåa". Men som skulle bli dyyyyyr.

Igår funderade jag hit och dit. Om jag får låna mer pengar ska jag göra det då? Är det värt det? Satt med papper och penna och räknade.

Till slut kom jag fram till att det inte var värt pengarna. Och att alla fördelar med den mindre vägde över. Var riktigt glad. Kändes som att jag skulle kunna vinna en budgivning också och att att jag redan under veckan som kommer kunde ha skrivit kontrakt. Att allt skulle vara klart. Möblerade i huvudet. Beslutet kändes bra i magen.

Man ska inte rusa iväg innan man sett nåt live insåg jag idag. Området kändes fel, igen. Men avgörande var att lägenheten inte var vad jag hoppats. Inte alls. Inte bara det att det krävdes en del renovering utan den var omysig, inte hemtrevligmöjlig. Det kändes redan i trapphuset.

Gick därifrån. Besviken. Mot "drömlägenheten". Trots att jag kommit fram till att jag inte var beredd att lägga så mkt pengar tänkte jag ändå tanken, igen. Oavsett ville jag gå på visningen, känna på lägenheten. Få känna den där åh-här-vill-jag-bo-känslan.

Jag blev besviken, igen. Jag ville inte alls bo där. (Inte för det pris det handlar om, fick jag den gratis eller billigt skulle jag ju inte kinka mig). Den kändes ihopklämd. Den var inte alls så fräsch som den såg ut. Mycket var lite halvklåpigt gjort.

Jag har renoverat lite här hemma och jag är verkligen inget proffs. Så jag bryr mig inte om det är nån liten spricka i nån spackling el nån flammig vägg el lite färgspill men om hela diskbänken är prickig av färgstänk så tycker jag att det är lite b. Hade inte varit så svårt att ta bort det, särskilt inte om man ska ha visning. Börjar undra vad som mer är b. Och nåt jag verkligen stör mig på är att folk verkar fixa sina badrum själva, el anlitar klåpare. Det gör mig nervös. Ett sånt badrum törs jag inte köpa, särskilt inte när det är dusch.

Så "drömlägenheten" var ingen drömlägenhet. Först gjorde det mig lite glad, eftersom jag inte har råd att köpa den (för tro mig, den blir nog dyr ändå). Nu gör det mig nästan lite nedstämd. För än så länge har jag inte direkt fattat tycke för nån lgh jag tittat på. Börjar undra om det är hopplöst.

Och nu tänker ni som läser det här säkert att jag har för höga krav och att jag bara får sänka dem lite. Men nej, jag har faktiskt inte för höga krav. Inte med tanke på vilka priser det är.