lördag 30 januari 2010

Persienn

Jag älskar persienner - när de funkar som de ska. Då är de geniala.

Jag hatar persienner som ser ut och beter sig så här.




Så bidde den nu när jag skulle sova. Jag har inspekterat ordentligt och den är trasig. På riktigt. Skit. Nu blir det svårt att sova för en massa ljus kommer sippra in (borde kanske "panga" gatlyktorna utanför). Dessutom ska ju jag fotograferingsfixa hela helgen. Har inte tid att rådda med det där. Kan binda upp provisoriskt så den klarar foto (och fixa på riktigt senare) men då kommer jag ju verkligen inte kunna sova tills det är fixat. Dubbelskit. Jag ORKAR inte med sånt där strul nu!

torsdag 28 januari 2010

Obehaglig

Jag tycker att den här bilden är obehaglig som f-n!

måndag 25 januari 2010

Fritt fall

Nu har jag på riktigt kastat mig ut!

Idag kontaktade jag mäklaren som ska få sälja min lgh och informerade om just det. Så han har varit här nu och sprungit runt och antecknat och fått lite papper och vi har skrivit kontrakt. På måndag är planen att fotografen ska komma. Så nu vet ni vad jag gör fram till dess. Måste komma ihåg att jag inte får duscha då så det blir blött och slafsigt i bladrummet, ser inte så trevligt ut på kort.

Jag skriver listor i huvudet på allt jag ska ha gjort (röjt undan, fixat och köpt) tills dess. Listan blir lång. Men idag ska jag bara maskera av efter målningen.

Efter det att fotografen varit här är det fritt fram att börja springa på visningar och verkligen leta ny lgh på allvar (inte bara sitta och spana på Hemnet).

Jag var tvungen att fatta ett nytt beslut när mäklaren var här. Vi hade tidigare pratat om arvodet och då sa han bara 2,75%. Idag kunde jag helt plötsligt välja mellan det och ett fast belopp om 40 000kr upp till 1,7 och sen 10% på överstigande. Jag valde lite raskt det sistnämnda, tänkte att det skulle få honom att anstränga sig och pressa extra upp över 1,7 och blir det det så är det lugna muggen med mig att han får 10% på det som blir över. Då är jag nöjd och glad ändå!

Sen slog det mig att det ju också kan få honom att snarare göra ett dåligt jobb om han liksom bara är nöjd med de 40 så att säga. Satt och räknade lite nu och insåg att lite halvgrovt räknat går gränsen vid 1 450 000kr. För allt under det tjänar han på 40. För allt över så förlorar han på 40 om han inte får upp den över 1,7... Vid 1 750 tjänar han 2 000 på de 40 plus 10 %. Men däremellan (där det är troligast att den hamnar) hade han tjänat mer på varje krona upp så att säga... Fasiken, gjorde kanske fel val. Jag ska aldrig konfronteras med matematiska frågeställningar så där utan betänketid!!!

Men mäklare brukar ju vara ganska pengakåta (jag menar det heter ju inte mäklarbricka för inget) så jag hoppas han kommer anstränga sig att komma över!

Men jag får lite funderingar igen, valde jag rätt mäklare och valde jag rätt betalningsvariant... Men va fan. Gjort är gjort. Nu är det inte så mycket att ångra. Det är ju påskrivet och klart. Det får bära eller brista. Det känns bra i magen (och det är det jag brukar gå på).

Återstår att se hur jag landar!

söndag 24 januari 2010

Alternativt karriärval

Jag har faktiskt varit riktigt företagsam den här helgen.

Jag har målat dörrkarmen (två gånger så nu ska den vara klar om det inte blir nåt strul när jag tar bort maskeringstejpen... det visar sig i morgon). Så nu ska jag inte fixa mer i sovrummet. Struntar i resten av listerna där.

Sen har jag röjt! En hel del. Plockat undan en massa saker och två möbler (som jag kånkade ner i källarförrådet själv!). Kändes konstigt att flyttpacka innan jag varken köpt eller sålt men det har sin förklaring. Banken okejade att jag får köpa först och sälja sen (fast egentligen vill de att man ska göra tvärtom sa bankkontakten men banken inser att det inte alltid är praktiskt görbart ) men banken vill då att jag ska sälja så fort som möjligt efter att jag köpt (och det var ju visserligen min plan men nu känns det extra viktigt för nu har jag lovat). Så jag ska fixa allt med min egen mäklare innan jag ger mig ut på jakt själv. På så sätt är min lgh klar att läggas ut till försäljning i samma stund jag skrivit på ett köpekontrakt. Det innebär i sin tur att min lgh måste fotas nu snart, helst så snart som möjligt så jag kan komma igång och leta lgh också. Det är ju lika viktigt att lgh är stage:ad inför fotograferingen som sen senare inför visning. Därav allt fix.

Jag hade tänkt att jag skulle hinna storstäda också (framförallt tvätta alla fönster) så att det verkligen bara var att ringa mäklaren på måndag men det hann jag inte och så har jag yttepytte lite plock kvar men det är mest sånt som man får ta tag precis innan för jag måste ju kunna leva här under tiden också. Så har jag kvar några rör i badrummet. Men jag får väl ta ett fönster i per kväll och rören så kanske de ändå kan fota i helgen... (måste köpa blommor och sånt "pimp" också). Får väl se vad som blir realistiskt.

Allt det här packandet och plockandet har i alla fall gjort att det verkligen börjar kännas "på riktigt nu". Ångesten har lagt sig lite och förväntansfullhet infunnit sig. Jag kommer säkert pendla mellan dessa två sinnesstämningar ett antal gånger innan allt är klart.

Nu ska jag återkoppla till rubriken på det här inlägget. I allt röjande så snubblade jag över en del fantastiska sångtexter som jag varit med och skrivit... Sista terminen (särskilt sista halvan av sista terminen) innan man tog studenten var det en massa olika jippon och inför dessa skrev vissa klasser en del sånger. Jag gick i en sån klass. Jag kommer inte ihåg om jag var med och skrev på just den här men den symboliserar på nåt sätt hela gymnasietiden. Om jag inte minns fel var det min klass som skrev den (och jag vill då påpeka att jag INTE gick i musikestetklassen vilket möjligen kan förklara att den inte är så särskilt musikalisk).

JAG ÄR EN RIKTIG ESTET (mel. I natt jag drömde)

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut,
jag drömde jag var CP-störd och hade valt natur.
Jag plugga hela dagarna coh surfade på Internet,
men mina märkeskläder sa mig att någonting var snett.
Jag är ingen naturare, jag är en riktig estet och jag färgar
håret när jag vill bara så att ni vet.


Sen drömde jag att jag valt sam det var inte så kul,
dom läste mycket politik ända fram till jul.
Dom trodde dom var roliga men dom var bara pest,
och färgen på mitt hår sa mig att det var en tråkig fest.
Jag är ingen sammare, jag är en riktig estet och jag klär mig
som jag känner för bara så att ni vet.

Jag är ingen naturare och inte vill jag gå sam,
det enda som känns rätt för mig är ett estetiskt program!!!


Den ni! Jag tror jag ska ringa Bagge och co på en gång...

fredag 22 januari 2010

Bättre förr

Kollar på På spåret och försöker bättra på min allmänbildning. Får lära mig att Sveriges mest eftersökta brottsling på 30-talet gick under namnet "Bildsköne Bengtsson" och hans kumpan "Tatuerade Johansson".

Idag heter brottslingarna typ "Tjock-Steffe".

tisdag 19 januari 2010

Piss

Skrev precis ett jätteinlägg om glädjen men kanske mest ångesten (stressen) över att min bankkontakt ringde och berättade att jag får låna pengar.

Men när jag klickade att det skulle publiceras så tyckte det att det var bättre att försvinna (och hamnade inte ens i utkast). Dumma inlägg.

Nu orkar jag inte skriva mer för nu blev jag sur.

Sjätte dagen...

...på mitt nya jobb var jag med om något fantastiskt.

Morgonfika
OCH
Gemensam lunch (alltså med sällskap)
OCH
Eftermiddagsfika

Tidigare har det sett ut så här.

Om det har varit gemensam fika så har det antingen varit morgonfika eller eftermiddagsfika och de dagarna har jag alltid fått luncha själv.

Alternativt

Jag har ätit lunch med någon/några men då har det inte varit nåt gemensamt fika utan kaffe vid datorn.

Varför det har blivit så vet jag inte riktigt, det är inget jag styrt. (Sjunde dagen var det tillbaka till ruta ett, frukostfika men åt lunch själv).

Missförstå mig rätt, det är inte så att jag vill fika bort dagarna. På mitt gamla jobb kunde det bli lite väl mycket fika för samvetet. Jag behöver inte fika så mycket. Men 15 min fm eller em tycker jag i alla fall är nåt slags minimum om man ska få nån relation till kollegorna. Särskilt när jobbet i sig är så ensamt och när man är ny.

I förra veckan gjorde jag också en fantastisk upptäckt! Jag hittade ett bageri/konditori som jag passerar på vägen till jobbet och där man kan få en hyfsad latte och goda frukostmackor. Men skyltfönstret ser ut så här så man får anstränga sig för att inte gå därifrån med en semla istället för en macka.




Men gårdagen hade sitt pris. Idag blev det morgonfika men ensamlunch och nu ska jag kastas till vargarna... Ensam. Ska på mitt första möte. Skulle gått med den person jag ska vik:a för men nu blir det inte så. Jag tycker inte såna saker egentligen är så jobbiga. Men i det här fallet finns det en del omständigheter som gör att det känns lite jobbigt faktiskt. Men vad fan, vi är ju vuxna och vad är det värsta som kan hända, egentligen.