Skrev precis ett jätteinlägg om glädjen men kanske mest ångesten (stressen) över att min bankkontakt ringde och berättade att jag får låna pengar.
Men när jag klickade att det skulle publiceras så tyckte det att det var bättre att försvinna (och hamnade inte ens i utkast). Dumma inlägg.
Nu orkar jag inte skriva mer för nu blev jag sur.
tisdag 19 januari 2010
Sjätte dagen...
...på mitt nya jobb var jag med om något fantastiskt.
Morgonfika
OCH
Gemensam lunch (alltså med sällskap)
OCH
Eftermiddagsfika
Tidigare har det sett ut så här.
Om det har varit gemensam fika så har det antingen varit morgonfika eller eftermiddagsfika och de dagarna har jag alltid fått luncha själv.
Alternativt
Jag har ätit lunch med någon/några men då har det inte varit nåt gemensamt fika utan kaffe vid datorn.
Varför det har blivit så vet jag inte riktigt, det är inget jag styrt. (Sjunde dagen var det tillbaka till ruta ett, frukostfika men åt lunch själv).
Missförstå mig rätt, det är inte så att jag vill fika bort dagarna. På mitt gamla jobb kunde det bli lite väl mycket fika för samvetet. Jag behöver inte fika så mycket. Men 15 min fm eller em tycker jag i alla fall är nåt slags minimum om man ska få nån relation till kollegorna. Särskilt när jobbet i sig är så ensamt och när man är ny.
I förra veckan gjorde jag också en fantastisk upptäckt! Jag hittade ett bageri/konditori som jag passerar på vägen till jobbet och där man kan få en hyfsad latte och goda frukostmackor. Men skyltfönstret ser ut så här så man får anstränga sig för att inte gå därifrån med en semla istället för en macka.
Men gårdagen hade sitt pris. Idag blev det morgonfika men ensamlunch och nu ska jag kastas till vargarna... Ensam. Ska på mitt första möte. Skulle gått med den person jag ska vik:a för men nu blir det inte så. Jag tycker inte såna saker egentligen är så jobbiga. Men i det här fallet finns det en del omständigheter som gör att det känns lite jobbigt faktiskt. Men vad fan, vi är ju vuxna och vad är det värsta som kan hända, egentligen.
Morgonfika
OCH
Gemensam lunch (alltså med sällskap)
OCH
Eftermiddagsfika
Tidigare har det sett ut så här.
Om det har varit gemensam fika så har det antingen varit morgonfika eller eftermiddagsfika och de dagarna har jag alltid fått luncha själv.
Alternativt
Jag har ätit lunch med någon/några men då har det inte varit nåt gemensamt fika utan kaffe vid datorn.
Varför det har blivit så vet jag inte riktigt, det är inget jag styrt. (Sjunde dagen var det tillbaka till ruta ett, frukostfika men åt lunch själv).
Missförstå mig rätt, det är inte så att jag vill fika bort dagarna. På mitt gamla jobb kunde det bli lite väl mycket fika för samvetet. Jag behöver inte fika så mycket. Men 15 min fm eller em tycker jag i alla fall är nåt slags minimum om man ska få nån relation till kollegorna. Särskilt när jobbet i sig är så ensamt och när man är ny.
I förra veckan gjorde jag också en fantastisk upptäckt! Jag hittade ett bageri/konditori som jag passerar på vägen till jobbet och där man kan få en hyfsad latte och goda frukostmackor. Men skyltfönstret ser ut så här så man får anstränga sig för att inte gå därifrån med en semla istället för en macka.
Men gårdagen hade sitt pris. Idag blev det morgonfika men ensamlunch och nu ska jag kastas till vargarna... Ensam. Ska på mitt första möte. Skulle gått med den person jag ska vik:a för men nu blir det inte så. Jag tycker inte såna saker egentligen är så jobbiga. Men i det här fallet finns det en del omständigheter som gör att det känns lite jobbigt faktiskt. Men vad fan, vi är ju vuxna och vad är det värsta som kan hända, egentligen.
lördag 16 januari 2010
SYTYCD
Jag gillar att titta på dans. För länge sen dansade jag själv, fast jag var aldrig någe bra. Ibland undrar jag om jag skulle vara bättre idag för att jag mognat och inte skulle vara så rädd att göra fel eller se larvigt ut och därför kunna ta ut svängarna mer nu. Men jag är ytterst tveksam till det. Är nog en sån som förstår dans men gör mig bättre som publik än som dansare. Jag tycker att dans är som bäst när den blir en sammanslagning av musik och teater.
Försöker kolla på en del dansprogram som t ex So You Think You Can Dance?
Min favvo i säsong 6 (som visas i Sverige nu) är Jonathan "Legacy" Perez.
Hans dansar eg breakdance. Det är ju en extremt publikfriande dans med många häftiga trix som kräver en extrem fysik. Häftig yta men just väldigt mkt yta så man tröttar ganska snabbt (eller jag tröttnar ganska snabbt), det gör att jag nog har lite förutfattade meningar om killar som är bboys. Som bara det faktum att han kallas "Legacy"... Men den här snubben tar sig.
Här är hans första audition.
Här fick han "dansa för sitt liv" under Las Vegas-veckan för att hålla sig kvar (han var inte tillräckligt bra i de andra dansstilarna).
Här började jag verkligen få upp ögonen och tänka att han har nåt och att det blir intressant att följa. Han är inte bara en cool bboy, han har nåt mer... Det var vid modern dans-utslagningen i Las Vegas.
Här är första framträdandet i själva tävlingen (alla dansare fick börja med att dansa "sin" stil) så de samlade ihop hip hop-killarna (även om Legacy eg är bboy och den ene av de andra två eg är en crumpdansare).
Här är första pardansen i själva tävlingen (samma program som dansen ovan), de hade dragit hip hop som kategori. Jag missade hur själva paren bildades Om det var domarna som matchade ihop dem eller om de fick dra lott. Hur som helst är han och Kathryn en väldigt bra kombo!
Här är andra pardansen (den senaste som visats på tv i Sverige). Modern dans. Riktigt bra. Hon är en kvinna som kämpar mot sin rädsla och han symboliserar rädslan.
Mina favoriter brukar dock tyvärr aldrig vinna, de åker ut nånstans mellan mitten och målsnöret. (Så kanske förstår jag inte dans så bra ändå, haha. Men man äger ju sin egen upplevelse!).
Försöker kolla på en del dansprogram som t ex So You Think You Can Dance?
Min favvo i säsong 6 (som visas i Sverige nu) är Jonathan "Legacy" Perez.
Hans dansar eg breakdance. Det är ju en extremt publikfriande dans med många häftiga trix som kräver en extrem fysik. Häftig yta men just väldigt mkt yta så man tröttar ganska snabbt (eller jag tröttnar ganska snabbt), det gör att jag nog har lite förutfattade meningar om killar som är bboys. Som bara det faktum att han kallas "Legacy"... Men den här snubben tar sig.
Här är hans första audition.
Här fick han "dansa för sitt liv" under Las Vegas-veckan för att hålla sig kvar (han var inte tillräckligt bra i de andra dansstilarna).
Här började jag verkligen få upp ögonen och tänka att han har nåt och att det blir intressant att följa. Han är inte bara en cool bboy, han har nåt mer... Det var vid modern dans-utslagningen i Las Vegas.
Här är första framträdandet i själva tävlingen (alla dansare fick börja med att dansa "sin" stil) så de samlade ihop hip hop-killarna (även om Legacy eg är bboy och den ene av de andra två eg är en crumpdansare).
Här är första pardansen i själva tävlingen (samma program som dansen ovan), de hade dragit hip hop som kategori. Jag missade hur själva paren bildades Om det var domarna som matchade ihop dem eller om de fick dra lott. Hur som helst är han och Kathryn en väldigt bra kombo!
Här är andra pardansen (den senaste som visats på tv i Sverige). Modern dans. Riktigt bra. Hon är en kvinna som kämpar mot sin rädsla och han symboliserar rädslan.
Mina favoriter brukar dock tyvärr aldrig vinna, de åker ut nånstans mellan mitten och målsnöret. (Så kanske förstår jag inte dans så bra ändå, haha. Men man äger ju sin egen upplevelse!).
Försiktigt förhoppningsfull
Igår ringde en person från banken mig och ville stämma av några saker. Jag fick inget besked, hon ska återkomma i nästa vecka men det kändes och lät ändå ganska förhoppningsfullt.
Så jag hyser ett litet litet hopp om att det ska gå vägen. Även om jag inte borde ta ut nåt i förskott.
Håll tummarna!
Så jag hyser ett litet litet hopp om att det ska gå vägen. Även om jag inte borde ta ut nåt i förskott.
Håll tummarna!
torsdag 14 januari 2010
Svullen läpp
För andra gången på kort tid ser jag ut ungefär så här
Jag är lite av en "torris" och blir, som jag skrivit om tidigare, extra torr i den här vinterkylan. Måste alltså missbruka ngn variant av läppguck för att inte stora flagor ska börja hänga från läpparna (mindre trevligt för omgivningen) eller för att inte få stora onda blödande sprickor i läpparna när jag ler (om jag ler). Har testat de flesta läppguck och får finnar, preciiis vid läppkanten, av alla. Har hittat två som funkar bättre men den som är bäst är slut och svår att hitta så jag kör med den som är näst bäst men när man måste ha på den så ofta som nu får jag finnar av den också. Och dessutom är det såna som kapslar in sig så man får en jätteinfektion och får svullna läppar så man ser ut ungefär som odjuret. (Ofta är det det som avslöjar att finnen är på gång, att man kollar i spegeln och tillbaka på en stirrar odjuret, för det svullna kommer oftast före själva finnen och det är alltid ut mot mungiporna).
Antar att det bara är en tidsfråga innan jag blir så där luden också men då kanske inte finnarna (och/eller ärren) syns så mkt i alla fall.
Jag är lite av en "torris" och blir, som jag skrivit om tidigare, extra torr i den här vinterkylan. Måste alltså missbruka ngn variant av läppguck för att inte stora flagor ska börja hänga från läpparna (mindre trevligt för omgivningen) eller för att inte få stora onda blödande sprickor i läpparna när jag ler (om jag ler). Har testat de flesta läppguck och får finnar, preciiis vid läppkanten, av alla. Har hittat två som funkar bättre men den som är bäst är slut och svår att hitta så jag kör med den som är näst bäst men när man måste ha på den så ofta som nu får jag finnar av den också. Och dessutom är det såna som kapslar in sig så man får en jätteinfektion och får svullna läppar så man ser ut ungefär som odjuret. (Ofta är det det som avslöjar att finnen är på gång, att man kollar i spegeln och tillbaka på en stirrar odjuret, för det svullna kommer oftast före själva finnen och det är alltid ut mot mungiporna).
Antar att det bara är en tidsfråga innan jag blir så där luden också men då kanske inte finnarna (och/eller ärren) syns så mkt i alla fall.
tisdag 12 januari 2010
Stenen i rullning?
Bankkontakt är min takt
bankkontakt är din takt
och din kontakt är min takt
och min kontakt är din takt
Bankkontakt är vår takt
och vår kontakt är er takt
och samma takt är tretakt
och er kontakt är vår takt
Bankkontakt, bankkontakt, bankkontakt...
av tredje graden...
bankkontakt är din takt
och din kontakt är min takt
och min kontakt är din takt
Bankkontakt är vår takt
och vår kontakt är er takt
och samma takt är tretakt
och er kontakt är vår takt
Bankkontakt, bankkontakt, bankkontakt...
av tredje graden...
söndag 10 januari 2010
Kontorslandskap
På mitt nya jobb sitter man i kontorslandskap.
Det kommer ta tid för mig att vänja mig vid det.
Nu var det dessutom ganska många, de flesta, borta. Men det var ändå ganska tjittrigt och tjattrigt. Det finns traktorhörselskydd man kan ta på sig. Men det känns så där. Funderar på att skaffa nån slags musik jag kan lyssna på som stänger ute tjattret men jag har svårt att läsa till musik också, fastnar i musiken då istället. Jag vill helt enkelt ha tyst när jag läser, om det är jobbgrejor jag läser. Men jag får försöka vänja mig.
Det är väl så också att eftersom jag är ny kanske mina sinnen är extra alerta, man vill liksom snappa upp allt. Sen kanske det lägger sig.
En sak som jag hörde i fredags när jag satt och skulle försöka läsa en text på engelska (ännu svårare att läsa "i ljud" än text på svenska) var en man som var lite lätt upprörd över nåt (hade ev bråkat med sin fru på telefonen över vad de skulle äta till middag) och som började parata med en kvinna (som stod och pratade mest hela tiden) och jag missade hur de kom in på det men hon frågade honom hur gammal han var och han bad henne gissa. Hon gissade på 58. Det var fel så han bad henne gissa igen. Då gissade hon på 55. (En annan kvinna hade tidigare den dagen när hon pekade ut honom för mig, han är en av cheferna, med orden "mannen som sitter där med lite längre hår och som är i 45års åldern). Nu var jag helt fast i deras samtal (och jag satt ändå ganska långt därifrån). Då berättade han att han skulle fylla 50 i år och att han tyckte att det var jobbigt(underförstått åldersnojja).
Antar att den inte blev mindre av att den där kvinnan gissade att han var åtta respektive fem år äldre än han faktiskt är!
Men hon måste vara blind och ha väldigt dålig koll, jag hade nog tippat 45-50 kanske. Närmare 50. Och om nån ber en att gissa brukar man ju snarare, om man är osäker, lägga sig lågt än högt. Hade jag varit den där kvinnan hade jag tyckt att det blivit jättejobbigt, jobbigt i vanliga fall och extra jobbigt när han dessutom berättar att han mår lite dåligt över att han ska fylla 50, och försökt rädda situationen så gott det gick men hon verkade inte bry sig det minsta.
Jag fick lite ångest för dem båda. För honom för att han nog fick ännu mer ångest över sin ålder och utseende och för henne för att hon inte hade vett att vara... vettig.
Hur ska jag kunna jobba i sånt?
Det kommer ta tid för mig att vänja mig vid det.
Nu var det dessutom ganska många, de flesta, borta. Men det var ändå ganska tjittrigt och tjattrigt. Det finns traktorhörselskydd man kan ta på sig. Men det känns så där. Funderar på att skaffa nån slags musik jag kan lyssna på som stänger ute tjattret men jag har svårt att läsa till musik också, fastnar i musiken då istället. Jag vill helt enkelt ha tyst när jag läser, om det är jobbgrejor jag läser. Men jag får försöka vänja mig.
Det är väl så också att eftersom jag är ny kanske mina sinnen är extra alerta, man vill liksom snappa upp allt. Sen kanske det lägger sig.
En sak som jag hörde i fredags när jag satt och skulle försöka läsa en text på engelska (ännu svårare att läsa "i ljud" än text på svenska) var en man som var lite lätt upprörd över nåt (hade ev bråkat med sin fru på telefonen över vad de skulle äta till middag) och som började parata med en kvinna (som stod och pratade mest hela tiden) och jag missade hur de kom in på det men hon frågade honom hur gammal han var och han bad henne gissa. Hon gissade på 58. Det var fel så han bad henne gissa igen. Då gissade hon på 55. (En annan kvinna hade tidigare den dagen när hon pekade ut honom för mig, han är en av cheferna, med orden "mannen som sitter där med lite längre hår och som är i 45års åldern). Nu var jag helt fast i deras samtal (och jag satt ändå ganska långt därifrån). Då berättade han att han skulle fylla 50 i år och att han tyckte att det var jobbigt(underförstått åldersnojja).
Antar att den inte blev mindre av att den där kvinnan gissade att han var åtta respektive fem år äldre än han faktiskt är!
Men hon måste vara blind och ha väldigt dålig koll, jag hade nog tippat 45-50 kanske. Närmare 50. Och om nån ber en att gissa brukar man ju snarare, om man är osäker, lägga sig lågt än högt. Hade jag varit den där kvinnan hade jag tyckt att det blivit jättejobbigt, jobbigt i vanliga fall och extra jobbigt när han dessutom berättar att han mår lite dåligt över att han ska fylla 50, och försökt rädda situationen så gott det gick men hon verkade inte bry sig det minsta.
Jag fick lite ångest för dem båda. För honom för att han nog fick ännu mer ångest över sin ålder och utseende och för henne för att hon inte hade vett att vara... vettig.
Hur ska jag kunna jobba i sånt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)