Utanförskap

Läser dagens ledare på SvD, den handlar bland annat om begreppet "utanförskap". Det är ett intressant ämne tycker jag. Både i mitt jobbperspektiv (det är ett hett ämne på många sätt på mitt jobb) och ut ett mer allmänsamhälleligt.

Men jag studsar på en sak.

"En invandrad ensamstående förälder av manligt kön är en 34 gånger mer sannolik kandidat för utanförskap än en barnlös svensk kvinna i en relation."

Jag studsar på jämförelsen.

Invandrad, ensamstående, man, barn

mot

Svensk, parrelation, kvinna, barnlös

Är det för att man tycker att en barnlös kvinna borde vara lika stigmatiserad som en invandrad, ensamstående man med barn?!

För man kan rimligen inte mena att en kvinna utan barn i en parrelation är "normen" för "innanförskap".

Normen i det svenska samhället är väldigt mycket "barn" och traditionell kärnfamilj. I så fall borde han väl ha mätts mot det?

Vilket utanförskap vill man mäta? Ensamståendet, barninnehavandets, etnicitetens el könets?

Dessutom är det vanligare att kvinnor drabbas av utanförskap än män. Och om man vill mäta utanförskapet pga "ursprung" borde man inte då mäta mot en svensk, ensamstående man med barn?

Konstigt.

Man kan visa vad man vill med statistik beroende på hur man sätter den samman.

(Därmed inte sagt att en invandrad ensamstående man med barn inte kan drabbas av utanförskap).